Hur mycket skattepengar kan jag få för att bekämpa islamisternas fobier?

mohamed omar

Mohamed Omar

När terrorgruppen Islamiska statens (IS) styrkor intog Mosul sommaren förra året reagerade de flesta svenskar med avsky blandad med viss rädsla, och självklart även en hel del empati med offren. Men det fanns några som jublade. En av dem var Abo Raad, den numera ökände imamen vid Gävle moské. Imamen är en av de främsta ledarna för den militanta salafismen i Sverige.

Islam brukar delas upp i två huvudgrenar: sunnism och shiism. Salafismen är en mycket intolerant strömning inom sunniislam som gör anspråk på att följa en mer ursprunglig och äkta form av islam än andra muslimer.

I en artikel i Gefle Dagblad publicerad den 10 september avslöjas att Abo Raad på Facebook uttryckt sin glädje över Islamiska statens segrar och uppmanat likasinnade att be för sina ”sunni-syskon” som krigar mot ”svekfullhetens, icke-trognas och syndfullhetens styrkor”. För Abo Raad handlar konflikten i Irak, och även i Syrien, om ett religiöst krig mellan de rättrogna och de otrogna. Som huvudfiende räknar han shiamuslimerna. ”O Allah, injaga skräck i Dina fienders hjärtan”, ber han.

Islamiska statens terroristligor och deras allierade massakrerade shiamuslimer, kristna och även sunniter som samarbetade med den irakiska regeringen. Kristna dödades, torterades och fördrevs. Barn ur den jezidiska minoriteten, de ”icke-trogna” och ”syndfulla” jezidierna, såldes som sexslavar. Överallt där de salafitiska jihadisterna drog fram följde stympning, prygel, korsfästelser och halshuggningar. Det var åt detta Gävleimamen gladde sig. Det var för detta han visade sitt stöd. ”O Allah, injaga skräck i Dina fienders hjärtan.” Ja, så bad han.

På en YouTube-video från Uppsalamoskén upplagd den 9 augusti 2011 kan man se Abo Raad undervisa församlingen. Vid sin sida har han lärjungen Hussein Hamad som översätter hans ord till svenska. Han säger inget anstötligt eller ens märkvärdigt i just detta klipp. Det är bara intressant för att det visar de två salafitiska predikanterna tillsammans: läraren och lärjungen. Abo Raad har delvis intagit rollen av ”ungdomspastor” både i Gävles och Uppsalas moskéer, kanske även på andra orter, och har flera unga elever, men Hamad utmärker sig som en av de mest framstående och populära.

Under min tid i Uppsalamoskén mötte jag Hamad några gånger när han var på besök. Jag minns honom som en hängiven lärjunge full av respekt och beundran för sin lärare. Han kallade honom sin ”ärade mentor”. I debatter med andra muslimer som ifrågasatte någon aspekt av salafismen hette det alltid att Abo Raad hade svaren. Det var till honom man skulle vända sig.

Vad är det då läraren Abo Raad lär sina elever? Om det kunde man läsa på den numera borttagna hemsidan muslim.se. Han var ansvarig för den. Enligt denna sida är det förbjudet för en muslim att bli vän med en icke-troende. Man får inte ens hysa varma känslor för dem. Det är också förbjudet att gå med i de icke-troendes politiska partier och tjänstgöra i deras arméer. Dessutom får man inte ”imitera” de icke-troendes sätt att klä sig och tala och så vidare. Icke-muslimer har inte samma rättigheter som muslimer. En hustru är underordnad sin man.

Abo Raads hemsida var med andra ord full av ”fobier”, det vill säga om man med ”fobi” menar hat, som i ordet ”islamofobi”. Abo Raad står för ett budskap som är starkt ateistofobiskt, kristofobiskt och kvinnofobiskt. Man skulle även kunna lägga till islamofobiskt eftersom han hatar shiamuslimer. Det var därför han jublade när obeväpnade shiamuslimer sköts och kastades i massgravar den där sommaren 2014.

När man känner till muslim.se:s ”fobiska” karaktär framstår det som ganska paradoxalt att sidan skapades inom ramen för projektet ”Vad är islam? Ett projekt mot islamofobi”, som fick 416 000 kronor av Ungdomsstyrelsen 2009.

Hussein Hamad, lärjungen, var även ledare för projektet ”Under ytan”. Syftet med projektet var att motverka islamofobi och för detta fick han 575 000 kr av Ungdomsstyrelsen 2014. Pengar som till stor del arbetats ihop av sådana föraktliga och syndfulla icke-troende som det är förbjudet att ha vänskapliga relationer till. Deras pengar är tydligen ”halal”, alltså tillåtna.

Hur mycket av Hamads arbete mot islamofobi lade han ner på att bota sin ”ärade mentor” från det sjukliga hatet mot shiamuslimer? Förmodligen inget alls. Jag undrar om inte Abo Raads islamistiska vänners fobier mot icke-muslimer – och ”kätterska” muslimer för den delen – leder till mer förtryck och våld i dagens värld än svenssons islamofobi. Omkring tre hundra islamistiska ”fobiker” har rest från Sverige till Irak och Syrien för att döda föremålen för sina fobier.

Nu har jag ingen statistik att framför mig, men jag skulle gissa att fler människor förtrycks och dödas av islamistiska ”fobiker” än av islamofober. Mig veterligen har dock Ungdomsstyrelsen inte betalat ut en enda krona i syfte att bekämpa islamisternas fobier mot kristna, judar, jezidier, hinduer, ateister, kätterska muslimer, kvinnor med flera. Listan kan göras lång.