Häromdagen demonstrerade anhängare till IS mitt i Stockholm. Vederbörligt tillstånd hade utfärdats och allt gick relativt lugnt till. Visserligen fanns det en motdemonstration med ett antal kurder, en sekt IS vill utplåna. Inga av IS-anhängarna bar mask, de anser tydligen att de intet har att frukta från det svenska samhället.

Vilka är då dessa män – de är mestadels män – i vapenför ålder? En del har permanent uppehållstillstånd, en del tillfälliga sådant, vissa är asylsökande och vissa har fått avslag och är i landet illegalt. Arbetar de? Ingen som vet, men en gissning är att många lever på bidrag, inte bara socialbidrag utan även från bidrag till diverse religiösa samfund som svenska staten via Nämnden för statligt stöd till trossamfund står för. Svenska skattebetalare bidrar sålunda till vissa muslimska organisationer vars mål är att förinta vårt demokratiska system. Det är lite som när den siste kapitalisten säljer repet han ska hängas med.

Är det rätt att polismyndigheten, det vill säga staten, ger tillstånd till demonstrationer som vill förgöra samhällets nuvarande strukturer? Under 1900-talet höjdes röster för att förbjuda kommunismen, en ideologi som strävade mot proletariatets diktatur. I andra ändan av den politiska axeln har vi nazismen. Även i detta fall har röster höjts för ett förbud, men bara Tyskland har förbjudit sekten.

Varken kommunismen, nazismen eller salifismen accepterar det västerländska styrelseskicket. Kommunisman finns dock inte officiellt kvar i Sverige, men att förbjuda de andra två borde kunna diskuteras. Om vi inte förbjuder dem borde vi i alla fall reglera deras möjligheter att följa och förkunna sin totalitära förkunnelse. Det vore rimligt att de flyktingar och migranter som tillåts komma hit inte bara ska ha rättigheter utan också skyldigheter.

Australiensiska politiker, både socialdemokratiska och konservativa, har haft kontroversiella synpunkter på flyktingproblematiken. Landet har, precis som Europa, stora flyktingproblem. För Australiens del innebar det båtflyktingar som i bräckliga farkoster hade kommit över Indiska Oceanen från Indonesien. Flera flyktingbåtar hade kapsejsat, människor drunknat och det hade varit upplopp i de australienska asyllägren. Idag släpper Australien inte in asylsökande i landet, eventuella båtar skickas tillbaka till Indonesien eller till Papau New Guinea där flyktingarnas asylskäl bearbetas. De som då anses ha flyktingskäl får komma in i Australien. Detta innebär att inga mer flyktingar drunknar i Indiska Oceanen på flykt till Australien.

Olika australiensiska politiker har hävdat att muslimer som kräver att få leva under sharialagar ska lämna landet och att det är flyktingarna och inte australiensarna, som måste anpassa sig. Vidare att i Australien talar man engelska; inte arabiska, indonesiska eller annat språk. De som vill stanna och bli del av landet måste lära sig engelska. Angående religionen är de flesta australiensare kristna. Det ska därför inte vara förbjudet eller orsaka protester att visa kristna symboler, att ha skolavslutningar i kyrkor, sjunga psalmer, eller klä sig på visst sätt. Om den kristna guden känns förolämpande för muslimer bör de välja en annan del av världen. Australien accepterar islam, men förväntar sig att muslimer accepterar kristendomen. De som klagar på nationen, flaggan, den kristna tron – eller avsaknad av tro – rekommenderas att använda en av landets rättigheter; rätten att lämna.

Oavsett hur många flyktingar Sverige skall ta emot – kvotflyktingar, anhöriginvandring, arbetskraftinvandring – borde inte vi ha liknande villkor?

Lars Hässler är Jur Kand med en Master of Comparative Law från USA och ett år vid Institutet för högre internationella studier i Geneve. Under 1980-talet arbetade han som råvarutrader för Boliden i Schweiz. Han är flerfaldig jorden-runt seglare, har skrivit åtta böcker och publicerat artiklar på Brännpunkt och Under strecket på SvD.