Anfäderna till fåglarna på bilden – Geospiza fortis och Geospiza magnirostris om du ville veta – påstås ha kommit till Galapagosöarna för två miljoner år sedan och därefter muterat i snabb takt så att Charles Darwin kunde iaktta att näbbarna anpassade sig efter olika födokällor såsom nektar från kaktusblommor, insekter, frön samt blod från Galapagos leguaner. Dessa observationer i kombination med munken Gregor Mendels rön vid experiment med olika ärtsorter har under de senaste hundrafemtio åren lagt grunden till människans förståelse av hur hon själv och allt annat liv kommit till och utvecklats.

Nu ska jag ge mig långt utanför områden där jag har någon sakkunskap. Jag vet ingenting om elektricitet och kraftnät och hur olika slags elektricitet uppför sig när man under olika förhållanden ska skicka dem från en producent till en konsument. Då kan någon med fog anse att jag borde avhålla mig från att framföra synpunkter i sådana frågor. Men för det första har vårt lands offentliga expertis, enligt professorn i tillämpad kärnfysik Jan Blomgren, sedan ungefär 1980 slarvat något kopiöst med detta problemkomplex – så varför skulle inte jag få fuska lite i ämnet? – och för det andra förstår jag bättre än många andra den mänskliga dynamik i samhällsfrågor som Karl Marx uttryckte i frasen om att intresset aldrig ljuger.

Koncernchefen Anna Borg (bilden) vid det statliga energibolaget Vattenfall skrev så här i en debattartikel i Dagens Nyheter:

Sverige står inför en omställning av samhället som bara kan liknas vid den industriella revolutionen. Skillnaden är att den nu ska genomföras på bara 20 år med ett helt annat utgångsläge, med respekt för demokrati, äganderätt och en modern miljölagstiftning. 

Av alla oss som är missnöjda med hur politikerväldet sköter Sverige nöjer sig många med att vältra sig i förakt. Det känns gött när exempelvis en ledande miljöpartist säger något extra dumt som bara bevisar hur rätt man haft i sin nedlåtenhet för partiet och dess företrädare. Allt som oftast kommer jag på mig själv med att hånfullt tumla om i sådant gyckel, ju elakare formulerat desto bättre. Varje gång jag talar med min portugisiskalärarinna vill jag kunna toppa mitt senaste exempel på svensk enfald så att hon återigen ska kunna spärra upp ögonen, tappa hakan, under några sekunder bli mållös för att därefter brista ut i ett rått skratt.

Många menar att det är journalisterna som har makten i nationen, att politikerna tvingats underordna sig journalisterna som bestämmer vilka frågor politiken ska handla om och att demokratin därmed satts ur spel.

I sin regeringsdeklaration sa Magdalena Andersson att hennes regering skulle koncentrera sig på att bekämpa brottsligheten. Inte bara Morgan Johansson skulle koncentrera sig, om jag förstod rätt, utan alla statsråd skulle ha kampen mot kriminaliteten som en huvuduppgift och därvid ”vända på varje sten”.

Sedan coronaviruset attackerade för snart två år sedan har jag skrivit ett antal krönikor i ärendet som världen troligen klarat sig lika bra eller ännu bättre utan. Mina enda ursäkter är att det är roligt att skriva om saker som inte redan är upplinjerade, fastställda och färdigtänkta samt att praktiskt taget alla andra också, inklusive den medicinska professionen, varit om inte förvirrade så i varje fall trevande.