PATRIK ENGELLAU: Hur klimatalarmismens misslyckanden används för att skapa mer klimatalarmism

Nu ska jag ge mig långt utanför områden där jag har någon sakkunskap. Jag vet ingenting om elektricitet och kraftnät och hur olika slags elektricitet uppför sig när man under olika förhållanden ska skicka dem från en producent till en konsument. Då kan någon med fog anse att jag borde avhålla mig från att framföra synpunkter i sådana frågor. Men för det första har vårt lands offentliga expertis, enligt professorn i tillämpad kärnfysik Jan Blomgren, sedan ungefär 1980 slarvat något kopiöst med detta problemkomplex – så varför skulle inte jag få fuska lite i ämnet? – och för det andra förstår jag bättre än många andra den mänskliga dynamik i samhällsfrågor som Karl Marx uttryckte i frasen om att intresset aldrig ljuger.

Det enda geografiska territorium av respektabel storlek som kan tävla med Sverige i grenen politisk korrekthet är Kalifornien. Lokalt är kalifornierna till och med tokigare än vi. Dessutom har de vid sina universitet formulerat de tankar på vilka Sverige tidigare än andra länder byggde en solid, statligt garanterad PK-ism med värdegrund och allt. Klimatalarmismen är en avdelning av PK-ismen och där har Kalifornien avancerat snabbare än Sverige. Vid det här laget kommer över tjugo procent av Kaliforniens elektricitet från sol och vind.

Jan Blomgren säger (ungefär sju minuter in i programmet) att den elektricitet som produceras av vind är instabil. Det kan var och en begripa som deltagit i en kappsegling där en stor del av jobbet går ut på att hela tiden anpassa skotningen efter vindens riktning och kraft. Att trycka in den här otillförlitliga elektriciteten i ett elnät som väntar sig, å kundernas vägnar, ett stabilt flöde är som att bjuda djävulen på bal. Kaliforniens elmyndigheter hanterar det problemet genom att enligt ett färdigt program släcka ned elektricitetsförsörjningen regionvis.

På vilket sätt detta löser problemet vet jag inte men jag kan lätt föreställa mig vilket besvär det blir för konsumenterna, kanske särskilt för industrier som behöver ett stabilt flöde. Den första fråga man ställer sig är förstås om den skrämmande uppgiften om allmänna, programmerade elavbrott är sann och i så fall hur de myndigheter och vindkraftsbolag som har ansvar för elförsörjningen förklarar det avsevärda trassel som de, enligt Blomgren, förorsakar folk och företag i Kalifornien. Jag lät herr Google jobba med uppgiften ”why does california have power outages” (han bryr sig inte om finesser som frågetecken och versaler) och fick mer än tio miljoner svar.

Sammanfattningsvis verkar det officiella svaret vara att elen måste stängas av på grund av extremt varmt väder, skogsbränder, dåligt fungerande energimarknader och föråldrade distributionsnät. Det skulle alltså till stor del vara den globala uppvärmningen som ligger bakom. Således måste man bygga fler vindkraftverk som i sin tur skapar instabilitet i eldistributionen som nödvändiggör alltmer drakoniska nedstängningar av elen som sägs bero på klimatet och därför tvingar fram mer vindkraft och så vidare. Med den typen av logik tar problemen aldrig slut.

Föråldrade distributionsnät stämmer med Blomgrens teser. Men föråldrade betyder bara att näten är byggda för stabilare energikällor än vad klimatalarmisterna tycker att vi ska ha.

Patrik Engellau