Har du någon gång sagt att något inte har hänt ”sedan Eldkvarn brann”? Uttrycket syftar på en av de mest spektakulära bränderna i Stockholms historia. Torsdagen den 31 oktober 1878 förvandlades den enorma kvarnen på Kungsholmen till ett brinnande inferno som lyste upp hela huvudstaden.

Eldkvarn uppfördes 1805 åt akademiledamoten Abraham Niclas Edelcrantz. Att den kallades just ”Eldkvarn” berodde på dess toppmoderna drivkälla: en ångmaskin. Vid den här tiden kallades tekniken nämligen för en ”eld- och luftmaskin”. För att installera maskinen kallades den legendariske mekanikern Samuel Owen till Stockholm.

Kvarnen köptes senare av bagaren Fredric Althainz och blev en framgångsrik industri som bland annat levererade skeppsskorpor till flottan. År 1859 byggdes ett ståtligt magasinshus i sten på den framträdande hörntomten vid vattnet. Men 1878 blev början till slutet för Eldkvarn.

Branden bröt ut i ett kvarnrum strax före klockan 17. En polisutredning visade senare att orsaken troligen var att friktionen mellan kvarnstenarna blivit så stark att mjölet antändes. Och eldsvådan blev enorm. Dagen efter rapporterade Dagens Nyheter om ett ”hemskt skådespel” som genom ett trollslag lyste upp hela Stockholm. Vattnet färgades rött av flammorna och på Norrbro och Vasabron trängdes chockade åskådare.

Trots de enorma skadorna reparerades kvarnen och verksamheten fortsatte faktiskt ända fram till 1906 då byggnaden slutligen revs.

Idag är Eldkvarn helt borta, men platsen den stod på är i högst grad levande – här ligger nämligen Stockholms stadshus. Kvartersnamnet Eldkvarnen, en stentavla i stadshusets portal och vårt levande talesätt är det enda som påminner oss om den gamla kvarnen och den förödande eldsvåda som blev början till slutet.

Bild:  Eldkvarn brinner 31 oktober 1878 av Gustaf Carleman (public domain via Wikimedia Commons)