”Jag anklagar…!” (J’accuse…!) är ett berömt öppet brev som den franske författaren Émile Zola 1898 publicerade i tidningen L’Aurore. Denna anklagelse blev ökänd som Dreyfusaffären. Skandalen gällde en judisk kapten, Alfred Dreyfus, som hade dömts för landsförräderi. Han frikändes efter flera år i fångenskap på Djävulsön i Franska Guyana (där undertecknad varit).
I samband med den nyligen publicerade röstningsskandalen i Borlänge (av alla platser) – där en somalisk man lyckades bli inröstad/inkryssad/inkvoterad framför den högst rankade kvinnan inom Vänsterpartiet – anklagar jag nu alla svenska partier, utom SD, för landsförräderi.
Problemet är egentligen inte att en utländsk man – i detta fall en somalisk man och nybliven medborgare i Sverige – blivit invald i svenska riksdagen. Sättet på hur han blev invald – med klanröster, förkryssade röstsedlar och uppmaningar att rösta trots att många inte ens kunde svenska – kan och skall starkt kritiseras. Problemet är att personen i fråga överhuvudtaget hade blivit svensk medborgare.
För att bli medborgare i Schweiz måste man ha bott i landet i minst 10 år och ha ett permanent uppehållstillstånd. Dessutom måste sökande vara väl integrerad i det schweiziska samhället, respektera den lokala ordningen, inte utgöra hot mot landets säkerhet och dela landets värderingar. Sökande måste kunna tala minst ett av de nationella språken, kunna försörja sig och inte vara beroende av socialbidrag.
Undertecknad bodde i Schweiz under 1980-talet. Där läste jag i tidningen att en utländsk man fått avslag på sin medborgaransökan. Han hade kritiserat kossornas klockor som stört hans sömn (korna har klockor runt halsen så ägarna kan hålla koll på dem). Eftersom den klassiska bilden av “fria män och bönder” i alplandet Schweiz är mer eller mindre helig, ansågs det oförenligt att ge honom medborgarskap.
De nya reglerna för medborgarskap i Sverige, som började gälla i somras, är att man bott i Sverige i minst åtta år. Sökande måste kunna styrka sin identitet och ha permanent uppehållstillstånd (PUT), ha en stabil och varaktig inkomst (som motsvarar minst tre inkomstbasbelopp per år vilket för 2026 motsvarar cirka 20 850 kr/mån) och får inte ha haft försörjningsstöd i mer än sex månader totalt under de senaste tre åren.
Sökanden förväntas även leva ett “hederligt liv”. Om sökanden har begått brott eller har obetalda skulder finns det en karenstid som måste passera innan medborgarskap beviljas. Sökanden måste ha kunskaper i det svenska språket och om det svenska samhället. Dessa regler tillämpades säkerligen dock inte på den nu aktuella Mohamed Abdukardir Ali i Dalarna. Här finner man flera oförklarliga omständigheter.
Ali är född 1996, lär ha kommit till Sverige 2012 och beviljades permanent uppehållstillstånd året därpå. Då uppstår frågan – var han politisk flykting eller “bara” migrant? Han beviljades skuldsanering 2022. Hur hade dessa skulder uppstått och varför avskrevs de? Han ansökte om svenskt medborgarskap 2023 men fick avslag. 2024 fick han nej igen (obetalda skatter, studielån, privatlån) och inte uppfyllt kravet på ett hederligt levnadssätt. Trots detta beviljades han 2026 medborgarskap. Under denna tid hade Ali ett flertal gånger rest till Somalia och dessutom haft flera kontakter med företrädare för landets regering. Hur kunde han resa till Somalia, det land han “flytt” från och som UD avråder från alla resor till sedan 2006? Vem betalade flyg, uppehälle och möten? Han uppges vara arbetslös och ha skuldsanering utan betalningsplan. Kan en person som 2024 inte uppfyllde kravet på hederligt levnadssätt 2026 representera Sverige i riksdagen?
Alla dessa frågor är naturligtvis pinsamma för den nuvarande Tidö regeringen. Det är allmänt känt att de anställda på Migrationsverket till stor del består av icke-svenskar, dvs har utländsk bakgrund, samt att språket som talas på myndigheten inte är svenska, utan flera olika utländska språk.
Under mandatperioden har ca 200 000 medborgarskap beviljats och uppenbarligen är Ali en av alla dessa. Detta trots skulder, mystiska resor till landet han flytt från, är “arbetslös” utan egentliga inkomster. Här bör man erinra sig Arga Anderssons fråga om poddaren Henrik Jönsson: “Vem betalar honom?”
Under de senaste fyra åren har således den nuvarande Tidöregeringen beviljat 200 000 personer svenskt medborgarskap, de flesta från de s k Mena-länderna inklusive Ali från Somalia. Den slapphet som migrationsverket – och i förlängningen den borgerliga Tidö-regeringen – underlåtit sina skyldigheter att värna om Sverige är beklämmande. Det är ingenting annat än landsförräderi och sju politiska partier är de skyldiga!
Time will tell.
