Under flera år har Liberalernas framtid beskrivits som en pågående likvaka. Opinionsmätningarna var katastrofala, partiet såg ut att ramla ur riksdagen. Men valnatten gav en helt annan bild. Trots det jämna parlamentariska läget, där Tidöpartierna ser ut att missa egen majoritet och Socialdemokraterna ligger närmast regeringsmakten, stod en sak klar: Liberalernas upphämtning var verklig.

Det är en vändning som sticker ut (förutsatt att de tidigare opinionssiffrorna speglade verkligheten och inte var manipulerade för att fungera som en självuppfyllande profetia) och som visar att politisk framgång inte nås genom att backa in i identitetspolitikens återvändsgränder.

Simona Mohamsson har stått för samarbetet med SD och hon har stått upp mot den alltmer utbredda antisemitismen. Hon har också vägrat vika undan när det gäller kraven på integration och personlig strävan från dem som kommer till Sverige. Under hennes ledning har Liberalerna visat att de inte längre duckar för de frågor som formar människors vardag: skolan, tryggheten och integrationen.

Simona Mohamsson har också visat värdet av att inte ge upp, trots ett mörk och dystert läge. Inte heller har hon låtit sig mobbas av politiska motståndare, som exempelvis Magdalena Andersson i partiledardebatten inför valet. Jag tror att det var just detta som gjorde att siffrorna röra sig uppåt – trots att utgångsläget var så svagt att partiet av de flesta redan var uträknat.

I ett läge där borgerligheten, som den ser ut sedan några år tillbaka (utan Centerpartiet men med Sverigedemokraterna som samarbetspartner) inte lyckades säkra majoritet, stod Liberalernas återkomst ut som ett tydligt styrketecken. Det är en signal om att en liberalism som befrias från den vänstersinnade identitetspolitiken och fokuserar på sådant som lag, ordning, kunskap och flit, tilltalar väljarna.

Det är Simona Mohamsson som person, och ingen annan, som kan tillskrivas framgången. Hon stod rak när det stormade som värst – när skattefinansierade komiker kallade henne ”Babbesson” och public service-anställda antisemitiska tyckare förordade att ”hon må brännas”. Det kan man sannerligen kalla en prestation.

Bild: Simona Mohamsson 2025 (Lowe Lilliehorn via Wikimedia Commons)