Det pratas ständigt om ”allas lika värde”. Värre floskel har man sällan hört för vissa människor har förverkat all den värdighet de föddes med. Som kvinnan på bilden ovan, till exempel, som självbelåtet använder sociala medier och sin politiska position (i Vänsterpartiet givetvis) för att sprida urgamla antisemitiska konspirationsteorier.

Annsofie Ljunggren heter hon och har, åtminstone tills sanningen kom fram, stått på Vänsterpartiets kommunlista i Örebro. Av hennes infantilt självbelåtna leende att döma ser hon sig själv som en riktig stjärna. Men att man skulle ha varit en värdefull tillgång i Nazitysklands propagandaministerium innebär inte att man är en tillgång i ett demokratiskt samhälle.

En annan kommuniststjärna, som hade fyllt en funktion i Hitlertyskland men som helt saknar både värde och värdighet i ett civiliserat land, är Karin Asklund från Gnesta. Hon skriver att Hitler hade rätt (och använder likt så många andra judehatare omskrivningen ”målaren” om sin idol). Jag bedömer hennes värde som ungefär noll.

Denna lördag, dagen före valet, behöver vi åter fundera över vad som händer om de rödgröna partierna får majoritet. Vi står inför en realitet där ett parti som bär på en djup och mörk ideologisk förruttnelse kan komma att diktera villkoren för Sveriges framtida regering. Att Magdalena Andersson spottar ur sig tomma ord om att ”Vänsterpartiet har en resa att göra” innan de kan sitta i regering betyder noll och intet. Socialdemokraternas maktbegär kan därför innebära att ett kommunistiskt parti, vars innersta kärna byggs på historiens mest destruktiva hat, knackar på dörren till den absoluta makten över vårt samhälle.

Den senaste månadens avslöjanden om kommunisterna är inte några enskilda ”olycksfall i arbetet” eller isolerade klavertramp. När Annsofie Ljunggren i Örebro sprider den mest motbjudande formen av de medeltida blodsanklagelserna mot judar – att judar slaktar barn för att sälja köttet till McDonalds – har botten gått ur totalt.

Vänsterpartiet är inte längre ett parti värt namnet. Vänsterpartiet är en samling odugliga judehatare som hör hemma i 30-talets tredje rike.

Hittills har över 30 kandidater har under denna valrörelse rensats bort från Vänsterpartiets vallistor runt om i landet. De har förnekat Förintelsen, de har spridit rysk krigspropaganda, och de har öppet hyllat Hamas brutala terror mot civila den 7 oktober. I Sävsjö kollapsade hela kommunlistan. Detta är inte ett partipolitiskt ”slarv” vid nomineringarna. Det är ett systematiskt, strukturellt haveri.

Vänsterpartiets ledning, med Nooshi Dadgostar i spetsen, har i veckor ägnat sig åt en febril krishantering. Man rullar ut partisekreteraren för att lova ”skärpta kontrakt” och försäkra väljarna om att dessa individer ”inte delar partiets värderingar”. Men vem är det egentligen man försöker lura?

Om över trettio personer i samma parti, spridda över hela Sverige, delar samma grova, konspiratoriska hat mot judar – då är det inte individerna det är fel på. Då är det den interna partikulturen som har fungerat som en trygg och välkomnande växthusmiljö för extremister. Det är i Vänsterpartiets lokalföreningar och studiecirklar som dessa tankar har fått gro, ostört och ogenerat, ända tills grävande journalister tvingat fram ett panikartat städarbete.

Nooshi Dadgostar undviker mediernas frågor, likt en sinnesslö sengångare, och fortsätter hävda att det handlar om ”en handfull personer” och att de ”inte längre är med”. Men det spelar ju ingen roll när hela partiet lider av samma destruktiva sjukdom.

Det här handlar inte om legitim kritik mot staten Israels politik – det argumentet har förverkats för länge sedan. När partiets företrädare pratar om att judar ”offrar den vita rasens barn”, eller att judiska konspirationer styr världen, då är vi tillbaka i 1930-talets mörkaste skugga. Att detta sker under täckmantel av ”antirasism” och ”solidaritet” gör bara hyckleriet ännu mer motbjudande.

Det politiska etablissemanget har länge behandlat Vänsterpartiets mörka sidor med silkesvantar. Man har sett dem som ett lite rufsigt men i grunden välmenande parti för rättvisa. Den illusionen är nu stendöd. Ett parti som drar till sig personer som tror att judar maler ner barn till hamburgare är inte regeringsdugligt. Det är inte ens salongsfähigt. Det borde faktiskt bannlysas precis på samma sätt som man bannlyst nynazistiska organisationer.

Låt detta val bli en sista påminnelse och en absolut röd linje. Om vi tillåter ett parti med denna genomruttna kärna att få inflytande över Sveriges riktning, normaliserar vi också det gift de bär med sig. Och den som väljer att släppa fram Vänsterpartiet till makten, bär också det historiska ansvaret för att ha öppnat dörren till ett mörker som vi lovade att aldrig mer släppa in.

Bilder: Skärmdump Instagram/Facebook