Det är valår om nu någon skulle ha missat det. Det innebär att alla partier sätter upp reklam på relevanta platser. Men får affischerna sitta kvar? Beror helt och hållet på vilket parti det handlar om. En tre meter hög bild av förvirrade C-ledaren Thand-Ringqvist sitter fredad i Bromma men på Stockholms central river självrättfärdiga viktigpettrar ner SD-affischer.

Kvinnan är inte där för att riva ner valaffischer. Inte egentligen. Med kabinväskan i ett fast grepp i ena handen är hon på väg mot ett mål, kanske med buss eller tåg, kanske med tuben. Men när hon ser det förhatliga – att Sveriges näst största och demokratiskt valda parti har satt upp valaffischer – tar hon sig tid att rätta till det som blivit så fel. Det är hennes plikt som medmänniska, helt enkelt.

Att hon blir filmad medan hon gör det verkar inte störa henne nämnvärt. På filmen kan man se att hon, medan hon noggrant river ner affischen, ser sig om åt alla håll – inte för att hon är orolig för att någon ska se utan för att hon tvärtom VILL att hennes enastående demokratigärning uppmärksammas. Hon förtjänar en medalj, allra minst!

När hon konfronteras av filmaren säger hon att han är ”dum” och att reklamen är ”felaktig”. Hon ”tror inte alls” att det är olagligt att sabotera valkampanjer (om det handlar om SD:s kampanj) och hon knycker stolt på nacken och ser rakt in i kameran med blicken hos den som vet med sig att alla åsikter som skiljer sig från hennes egna är fel och borde förbjudas.

Hon har naturligtvis fel. Det ÄR olagligt att riva ner valaffischer, även om budskapet inte överensstämmer med ens egna åsikter. Eftersom valaffischerna ägs av de politiska partierna skyddas de av svensk lagstiftning. Under ett valår har Polismyndigheten dessutom ett särskilt uppdrag att säkra att valrörelsen kan genomföras fritt, säkert och utan demokratibrott. Skadegörelse och egenmäktigt förfarande är två av de brottsrubriceringar som är tillämpliga i det här fallet, sannolikt även nerskräpning eftersom kvinnan låter affischen ligga kvar i en skrymmande hög på marken.

Efter förrättat värv ger hon sig iväg med sin kabinväska igen, på väg mot nya mål. Man förstår att hon är nöjd med sin dag och att hon hoppas kunna uträtta samma goda gärning på fler platser – gissningsvis har hon avsatt tid för just detta så att saneringen i det offentliga rummet inte ska göra henne sen till slutmålet. En redig kvinna måste vara förberedd för allt, inte minst när det gäller kampen mot SD och deras väljare.

Nedan kan du se hela videoklippet och även höra hur hon reagerar när hon blir filmad. Notera just det jag nämnde tidigare i texten, hur hon ser sig om för att kolla så att så många som möjligt lägger märke till hur rättskaffens och modig hon är i sin kamp mot demokratin.

Bild: Riks/privat