Få saker retar upp de tre (sammansmälta) statsmakterna och de fina kulturprofilerna så mycket som den svenska etniciteten. Man kan nästan tro att man gjort något ont som fötts just som etnisk svensk för antingen förminskas man till en andra klassens medborgare eller så blir man fråntagen rätten att ens ha en etnicitet.

En av de som verkligen förklarat krig mot etniska svenskar är socialdemokraten Ardalan Shekarabi.

Inlägget har någon vecka på nacken nu; ett videoklipp där den den grötmyndige socialdemokraten tog sig friheten att inte bara identifiera vad som är svenskt – utan dessutom förklara att svenskar som påstår att det finns en svensk etnicitet inte är svenskar.

I själva verket är det Ardalan Shekarabi som är svensk. Han och alla andra, oavsett etnicitet, som är helt historielösa och inbillar sig att Sverige byggdes med öppna gränser och kravlöshet.

Om man ska vara helt ärlig så är det helt sinnessjukt att en person, som kommit från ett annat land och har fått ta del av allt det som svenskarna byggts upp under generationer, är så dryg och otacksam att han förvägrar oss rätten till en etnicitet. Men det är väl så det blir när invandrare, från dag ett i Sverige, matas med de tre statsmakternas lögner om att det inte finns något svenskt och att det svenska, i den mån det alls finns, är töntigt och meningslöst.

Själv har Shekarabi för övrigt inga som helst problem med att kalla sig ”exil-iranier” när han tror sig kunna dra nytta av det. Men jag, jag är inte värdig att kalla mig svensk – eftersom jag anser att min svenska etnicitet existerar.

Sånt jävla skitprat.

Man kan undra hur det skulle gå för mig om jag for till Iran och började gasta om att de infödda iranierna saknar en etnicitet och att jag är bättre lämpad än de att definiera vad som är iranskt. Inte så bra, skulle jag tro, men eftersom svenskar i grunden är ett ganska fridsamt folk som inte gör så stor sak ens av att en invandrare kommer hit och börjar förminska oss.

Frågan är om vi kanske måste börja göra det. Ärligt talat, ska vi verkligen acceptera att Ardalan Shekarabi och andra invandrare får tolkningsföreträde i att definiera svenskhet? Det gör i alla fall inte jag.

Jag skäms inte ett dugg över min etnicitet. Och jag kommer aldrig att låta mig skrämmas till tystnad av de uttjatade lögnerna om att vi är ”rasister” om vi hävdar att Sverige ska vara Sverige.

Shekarabis hatretorik fick mig för övrigt att tänka på en gammal väninna från förr – en ingrodd gråsosse som gjort karriär inom facket och som en gång sa upp kontakten med mig för att jag fått så ”konstiga värderingar” när jag inte hyllade Löfven och gänget förbehållslöst.

Jag vet att denna kvinna har exakt samma åsikter som jag när det gäller svenskhet – så hur står hon ut med all skit som hon, som svensk, får ta emot av partiets invandrade besserwissrar? Men det är klart, hon slipper förstås jobba i fabriken. Hon kan sitta på ett kontor och leka pamp hela dagarna istället, det är kanske värt förnedringen, vad vet jag?

Själv har jag i alla fall fått nog av Ardalan Shekarabi och alla andra som driver tesen att just svensk etnicitet inte existerar. De kan dra dit pepparn växer, hela högen. Jag är nämligen etniskt svensk sedan generationer – dokumenterat så långt tillbaka som släktforskning ens är möjlig.

Det är inte konstigare än att Ardalan Shekarabi är etnisk iranier. Det är bara ett faktum som jag inte tänker be om ursäkt för – och som ingen människa, oavsett etnicitet, kan ta ifrån mig.