Nationalekonomin är inte, som man kanske skulle hoppas och tro, ett motsägelsefritt kompilat av delteorier som samverkar ungefär som delarna i en mekanisk klocka. I stället består den av i och för sig välsvarvade teorier som i bästa fall förklarar någon detalj i samhällstillvaron, exempelvis Malthus tes att människan förökar sig snabbare än livsmedelsproduktionen växer och att svält därför är och förblir mänsklighetens arvedel.

I sin ungdom för tre, fyra sekel sedan kallades nationalekonomin politisk ekonomi, vilket var en bättre benämning, eftersom det gamla namnet illustrerar att vetenskapen om resurshushållningen innehåller mycket tyckande. Hur ett land utvecklas bestäms till stor del av befolkningens mentalitet – ”ett lands kvalitet bestäms av kvaliteten hos dess invånare” sa John Stuart Mill – vilket bevisar att nationalekonomin egentligen hör till sociologin eller kanske psykologin. Den är en vetenskap av legobitar som kan hopfogas lite hursomhelst och då och då faktiskt passar.

Ändå kan nationalekonomin vara praktiskt användbar. Jag tänker till exempel, utan att sätta min heder i pant på att jag har rätt, på staternas, särskilt USA:s, enligt den allmänna meningen, stora och skrämmande ekonomiska underskott som egentligen betyder att landet trycker pengar och därmed kan köpa nästan gratis efter det kostar så lite att tillverka betalningsmedel. Det betyder rimligtvis att USA delvis kan leva på andra länders bekostnad.

I den nationalekonomiska verktygslådan finns kvantitetsteorin som jag tror är användbar i detta sammanhang. Den säger att MxV = PxY vilket uttyds som att Penningmängden (M) gånger Pengarnas omloppshastighet (V) är lika med Prisnivån (P) gånger Produktionsvolymen eller BNP (Y).

Det är enklare än det kanske verkar. Till exempel säger teorin att om staten trycker mer sedlar så påverkas PxY i proportion vilket betyder att prisnivån eller BNP måste öka för att de ska gå ihop. När Spanien på 1600-talet hämtade skeppslaster med guld i Latinamerika så ökade penningmängden varpå det blev inflation, det vill säga ökning av prisnivån.

Jag ville veta hur mycket den, som jag trodde, tjuvaktiga amerikanska ökningen av världens penningmängd påverkade världens prisnivå respektive totala BNP. Inledningsbilden har ritats av ChatGPT. Han kommenterar så här:

Diagrammet du ser visar grova globala multiplar för perioden ca 2000 → 2025, normaliserat så att år 2000 ≈ 1:

• Penningmängd (M) ≈ 5,5×
• Prisnivå (P) ≈ 2,0×
• Real produktion (Y) ≈ 3,0×

Detta är helt i linje med kvantitetsekvationen (om Omsättningshastigheten V antas konstant:

M⋅V≈P⋅YM

Av detta drar jag slutsatsen att alla världens statliga skuldsedlar bara till en mindre del påverkar prisnivån, det vill säga leder till inflation, och i huvudsak går till att skapa livsutrymme för den ekonomiska tillväxten. Vi ska därför inte banna den amerikanska skuldsättningen även om den gör det billigt för USA att köpa andra länders produktion och gör det dyrt för oss att turista i New York.

Men på den här punkten fick Chat mig att förvånat höja på ögonbrynen. Det visar sig att det inte alls är USA som ensamt står för den väldiga ökningen av den internationella penningmängden som inträffat sedan det senaste sekelskiftet. Det är i stället Kina. Här är Chats sammanfattning:

📌 Sammanfattning (globalt perspektiv)

✔ Kina står för omkring 33 % av global broad money supply år 2025 — störst av alla.
✔ EU står för omkring 16 %.
✔ USA står för omkring 16 %.
✔ Tillsammans svarar dessa tre för cirka 65 % av all global broad penningmängd, där Kina växt betydligt snabbare än de andra under perioden.

Det är tydligen i huvudsak Kina som får köpa andra länders produkter till rabatterat pris genom att betala med egentryckta pengar. När det gäller de fördelar som USA skaffar sig genom att tillverka reservvalutor kan jag inte låta bli att tänka på hur mycket nytta vi i gengäld får gratis. Jag tänker exempelvis på ChatGPT som på några sekunder gör ekonomiska beräkningar som troligen tagit mig veckor att göra på egen hand (varvid jag antagligen hade snubblat på så många svårigheter att jag givit upp projektet).

Tala om för mig om jag tänker fel.