Stranger Things, den femte säsongen, fortsätter resan ner i avgrunden. Det som med första säsongen 2016 började som en mystisk och stämningsfylld berättelse fylld av 80-talsnostalgi, har nu förvandlats till ett skolexempel på hur wokeismen förstör underhållning.

Om man vill drömma sig tillbaka till 80-talet är det bättre att titta på filmer som gjordes då som Steven Spielbergs E.T. the Extra-Terrestrial (innehåller också gulliga pojkar som spelar Dungeons & Dragons) eller John Hughes Breakfast Club, Weird Science med mera.

De gulliga rollspelande pojkgänget från säsong ett har nu blivit ”unga vuxna”, eller åtminstone tonåringar, och besitter inte längre någon gullighet som kan förlåta dåligt skådespeleri.

Eftersom barnen är stora nu har man slängt in nya gulliga barn. Rollistan har utökats successivt under åren, till den grad att de flesta scener ser ut som en folksamling.

I de tidiga avsnitten kämpade hjältarna mot monster. Men med åren har uppmärksamheten allt mer kommit att riktas mot ”den inre fienden” bland människosläktet, t ex ”fördomar” och ”patriarkatet”.

Redan i första avsnittet, tecknen på woke-tendens fanns alltså redan då – pratar mamman till en av de gulliga pojkarna om att han visst är ”lite queer”. De försöker alltså antyda en koppling mellan att vara en ”nörd” som spelar Dungeons & Dragons och HBTQ eller någon slags gränsöverskridande ”femininitet”. Vi som spelade rollspel på 80-talet vet att någon sådan koppling inte finns. Det var en väldigt grabbig grej som handlade om att slåss med monster, äventyra och röva skatter. En sorts krigsspel.

Femte säsongen slog rekord med 59,6 miljoner visningar under sin premiärvecka. Trycket var så hårt att Netflix kraschade. Det är onekligen ”a strange thing”.