För mina ögon ser konflikten mellan USA och Europa mest ut som ett äktenskapsgräl med hot om skilsmässa på grund av lång och varaktig söndring som under de senaste åren eskalerat. Bakgrunden är att Europa har påtvingats nya amerikanska män vart fjärde år. Dessa har med tiden blivit alltmer bekymrade över den europeiska partnerns attityder och beteenden, men eftersom amerikanska män är respektfulla mot sina hustrur har inga distinkta klagomål framförts annat än diskreta antydningar att Europa kanske kunde tänka sig att betala sin andel av försvarskostnaderna.

Jag minns när Trump, som redan innan han blev president var en burdus och rättfram typ, år 2014 aktualiserade USA:s betalningskrav och anmodade Europa att ägna åtminstone två BNP-procent till försvaret. Hustrun blev sjövild alldeles som om karln hade kommit hem och förklarat att han blivit kär i en annan och att han därför tänkte dra ned på hushållspengen. Hon svarade med att fortsätta att snåla med försvarsutgifterna.

Då surnade Trump med tilltagande verkan. Sedan han blev president har också Europa eskalerat konfliktnivån. Vår grundinställning till USA och särskilt Trump är att vi har blivit orättmätigt kränkta, kanske inte på grund av något konkret som presidenten begärt utan för att han är en äcklig buse som inte vet hur man behandlar en fin dam. Det räcker. Till slut beslöt sig Amerika för att ta bladet från munnen.

I egenskap av äktenskapsrådgivare vet jag hur Amerika tänkte. Det går inte att tala förstånd med kärringen, tänkte han. Hon bara skriker och håller sig för öronen och hamrar i väggarna. Han bestämde sig för att framföra några djupt kända allvarsord som troligen inte skulle ha någon verkan men kanske kunde få suggan att ta sitt förnuft till fånga om inte för annat så i alla fall av självbevarelsedrift.

I februari skällde vicepresidenten Vance ut de europeiska ledarna i München. Han sa att de i sina respektive länder undertrycker yttrandefriheten, misslyckas med invandringspolitiken och ignorerar väljarnas oro. Poängen var att Europa förstör för sig själv och borde strama upp sig och använda sitt förnuft. För övrigt orkar kärringen inte jobba, antydde han. Sedan 1995 har BNP ökat med 104 procent i USA men bara 76 procent i Europa.

Om Europa hade haft något samlat vett kunde hon ha slagit tillbaka med att BNP per capita ökade snabbare i Europa än i USA eftersom den amerikanska befolkningen vuxit så mycket fortare med mindre än genomsnittligt produktiva människor. Men det sa inte Europa vilket kan bero på att hon inte ville ge vatten på de invandringsfientliga kranar som drivs av Trump.

Du ska fan inte slippa betala underhåll för Ukraina skrek Europa bittert. Det är du som är man, du ska kriga.

Jävla feminist, sa Amerika.

Därmed var fan lös på det oregerliga sätt som ofta utmärker hotande skilsmässor. I förra veckan kom en välformulerad skilsmässoansökan i form av en nyskriven amerikansk nationell säkerhetsstrategi. Du är inte bara lat, säger USA till Europa, du håller dessutom på att falla ihop. Din rötangripna civilisation hotar att utplånas.

Om jag hade haft något att säga till om i Europa så hade jag tagit mig en allvarlig funderare sedan jag vaknat upp efter den smällen. Nu gäller det att se till att den här fleråriga, växande och helt onödiga konflikten inte övergår i en äkta skilsmässa. Som europeisk ledare hade jag sagt mig att Trump ju faktiskt har rätt på ett antal punkter. Om våra problem med brottslighet, invandring och välfärdsutgifter fortsätter att utvecklas enligt oförändrat mönster så kommer vi att ha förvandlats till oigenkännlighet inom tjugo år.

Som nationell europeisk ledare hade jag sagt mig att det ligger mycket förnuft i den amerikanska attityden även om Trump inte uppför sig som en normal diplomat. Men det anar inte det svenska folket som inte uppfattat annat än det USA-hat som presenteras av våra statsmedia och alla andra opinionsbildare. Det är farligt. Därför gäller det att framföra försonande ljud snarare än fortsatt USA-fientligt gläfs.

Men så beter sig inte våra ledare. I stället för att lyssna på USA, som faktiskt, i varje fall under hela mitt liv, varit en nära och förstående vän till Sverige, fortsätter de sitt ovärdiga och ansvarslösa tjafsande. Carl Bildt, som borde hålla mun, kallar säkerhetsstrategin för ”extremistisk sörja”. Han är inte ensam bland ledande politiker om att känna sig trampad på tårna. Merz säger, lite mer sansat kanske, att delar av strategin är oacceptabla. Det hade varit bättre om han pekat på dem som är acceptabla. I övrigt går kommentarerna ut på att Europa inte tål amerikansk inblandning.

Men det gör vi ju. Mycket av inblandningen vill vi ha och den är gratis. Idag har jag särskilt tackat för den magiskt användbara artificiell intelligensen som erbjuds oss kostnadsfritt.

Det är möjligt att våra ledare, och därmed även de av media ofta vilseledda medborgarna, vet med sig att det är något sjukt över de attityder och värderingar som dominerar i vårt land och att de av tillbakaträngd skam till varje pris måste värna sig mot de obehagliga insikter som de anar stå på historiens dagordning.