Ge pojkar tillgång till pinnar och några kvadratmeter skog och med stor sannolikhet börjar de bygga en hydda. Utbudet av elektroniska leksaker och frånvaron av skogar verkar inte ha påverkat ”hyddbyggarinstinkten”. Flickor tenderar att bygga personliga relationer hellre än pinn-hyddor. Redan på lågstadiet börjar de finslipa sin kommunikativa förmåga, samtidigt som flertalet av dem är värdelösa på snöbollskrig (jo, det gäller fortfarande enligt den information jag fått).

Naturen sorterar oss efter könsorgan och programmerar oss att inta olika roller, helt i strid med genusvetenskapens rön och hundra år av jämlikhetskamp. Varför spelar naturen oss detta spratt? Varför har vi fått gener som till stor del begränsar vår individuella frihet och låser fast oss i könsroller som ingen politiker längre tror på? Det finns i alla fall ett enkelt svar på den frågan. Tidsbrist!

Människor lever inte i evighet och den mest resurskrävande perioden i livet är barndomen. Med god näring och gynnsamma uppväxtförhållanden tar det minst 15 år att bygga en kropp som motstår vuxenlivets krav. Parallellt pågår ett psykologiskt identitetsbygge som, ifall vi följer den förprogrammerade mallen, tar ungefär lika lång tid. I övre tonåren är vi slutligen fysiskt och mentalt redo att ta hand om oss själva och en familj.

Om vi väljer att inte följa den förprogrammerade mallen (och kanske till och med motarbetar den) är vi fortfarande fysiskt vuxna runt 15, men identitetsbygget tar betydligt längre tid. Kanske är vi inte fullt fungerande vuxna förrän i trettioårsåldern och inte ens då bekväma med att bilda familj. Bara ett samhälle med oändliga resurser har råd med ett sånt slöseri. De flesta kulturer (inklusive vår egen fram till mitten av 1900-talet) har sett ett värde i att göra barndomen så kort som möjligt.

De flesta kulturer har också infört en arbetsordning som optimalt utnyttjar könens fysiska förutsättningar. Det är effektivare att låta männen sköta militären och kvinnorna snyta barnen, än tvärtom.

En annan fördel med traditionella könsroller är att den fysiska/mentala utvecklingen synkroniseras. Ungefär samtidigt som vi får en vuxen kropp att hantera, är identiteten mer eller mindre på plats och därmed ett visst mått av självkontroll och ansvarskänsla.

Unga män med betydande kroppskrafter, som bara kommit halvvägs i identitetsbygget, riskerar däremot att ställa till problem. Unga kvinnor med identitetsproblem hör till storkonsumenterna av psykofarmaka. Det är lätt att tveka inför uppgiften att skaffa barn och familj om man ständigt måste ”jobba med sig själv”.

Alla talar idag om ”hållbarhet” men det är svårt att hitta något mer hållbart än traditionella könsroller. Civilisationer byggda av män och kvinnor har stått pall i århundraden. Civilisationer byggda av autonoma, jämlika, individer med oklar könsidentitet har inte avsatt särskilt många spår i historieböckerna.

BILD: Författarens bostadsområde. Författarens fotografi.