Det har nog inte undgått någon att SD:s Jessica Stegrud häromveckan på X kommenterade det faktum att det var ”talande” att det på svensk TV var två personer med invandrarbakgrund – en svenskfödd kurd, tillika S:s kulturpolitiska talesperson Lawen Redar, och en persiska, moderata kulturministern Parisa Liljestrand – som diskuterade den svenska kulturkanonen som nyligen publicerades.

På Expressen Debatt vidhöll Jessica Stegrud att förr var det bara sverigedemokrater och ”intellektuella invandrare” som pratade om svensk kultur, och skrev senare att hon inte menade att kränka eller nedvärdera någon.

Vänstern var, som väntat, inte sen att kommentera Stegruds tweet som främlingsfientlig, rasistisk och icke-inkluderande. Vad som däremot inte var väntat var att biståndsminister Benjamin Dousa (M) tog åt sig, kände sig kränkt och besviken. Stegruds inlägg ”kändes” och det ”var som att bli utknuffad”. Han ansåg att det fortsatt är uppenbart att SD har en helt annan syn på svenskhet. Det handlar om en kombination av hårda krav och förväntningar, men också en inbjudan, uppgav han.

Kulturminister Parisa Liljestrand var kanske bara lite kränkt och sade: ”Jag tycker dock fortfarande att det är märkligt att fokusera på etnicitet snarare än sakfrågorna som vi debatterade”, skrev hon.

Stegruds uttalande ledde även till en våg av kritik från flera ministrar i regeringen. På en pressträff ett par dagar senare blev stämningen tryckt mellan statsminister Ulf Kristersson och SD-ledaren Jimmie Åkesson. Kristersson ansåg inte att han fått någon förklaring medan Åkesson tyckte att ärendet var utagerat.

Det finns nog tre olika tolkningar av Stegruds inlägg. Ett är vänsterns negativa tolkning som var väntad (eftersom hon var SD), ett är hennes egen, att hon tolkat det hela som ett samtidfenomen (och kanske lite ironiskt), och ytterligare ett är att det är fantastiskt att två personer, dessutom kvinnor – den ena som kommit som barn till Sverige, den andra född här av två icke-svenska föräldrar – lyckats så väl.

Vilken fantastisk klassresa de gjort. Vänsterns narrativ att invandringen från 2015 innebar en våg av högutbildade läkare, ingenjörer etc. som sköljde över Sverige stämde inte riktigt (för att uttrycka det diplomatiskt). Men att flera av deras barn lyckats är beundransvärt och borde lyftas fram. Framför allt då Redar och Liljestrand, men även t.ex. Ardalan Shekarabi (S) och Alice Teodorescu (KD).

Varför kände sig Dousa kränkt? Hade det inte varit bättre och snyggare att vara stolt över att han lyckats så bra i det nya landet? Men det var nog för att ge SD en känga nu ett år innan valet.