Jag blir alltmer imponerad av den artificiella intelligensen som för mig förkroppsligas av sajten chatgpt. Om man inte begär att den ska rita dansande krokodiler som håller Putin-föredrag om Rysslands rättigheter för att därefter förvandlas till en rymdraket utan, som jag, nöjer sig med att be om diverse utredningar så är det gratis. Det är kort sagt något som USA bjuder på. Har Trump tagit med det i beräkningarna av hur Europa åker snålskjuts på USA?

Dagens morgonsamtal med ChatGPT, som jag numera kallar för Chat tout court, handlade om ett av de senaste misslyckandena bland politikerprojekten, nämligen fiaskot med textilsorteringen.

Låt mig beskriva bakgrunden. Förr i tiden, det vill säga i demokratins ungdom under förra seklets första hälft, fanns en idé som gick ut på att staten bättre än de fria marknadskrafterna kunde bestämma över produktionen. Då skulle rätt nyttigheter framställas och dessutom på ett effektivare sätt. Den tankeriktningen kallades socialistisk.

Men den socialistiska tanken förändrades med tiden när man upptäckte att staten inte var så bra på själva produktionen. Kravet på förstatligande av produktionsmedlen las därför på hyllan. (Därmed upphörde skillnaderna mellan socialistiska och borgerliga politiker eftersom kampen mellan dem gällt just ägandet av produktionsmedlen. Hindren för framväxten av ett enigt politikervälde var därmed undanröjda, men det är en delvis annan historia.)

Men de sedermera så samsynta politikerna behövde ju ha några storslagna projekt att förverkliga för att legitimera sin existens och sin makt inklusive ett skatteuttag på uppemot halva BNP. De kom därför att koncentrera sig på att tänka ut och sparka igång särskilt meriterade projekt som hade egenskapen att de på en fri marknad troligen aldrig hade uppstått.  

Visserligen har en del värdefullt åstadkommits genom sådana politikerprojekt. Ett exempel var femtiotalets fluoridering av dricksvattnet till förbättring av folkets tandstatus (vilket många borgare betraktade som ett kommunistiskt angrepp på de medborgerliga friheterna). Men på det hela taget har politikerprojekten bestått av utdragna och dyrbara misslyckanden.

Kommer du ihåg etanolen? Alla bensinstationer fick etanolpumpar som efter ett par år, efter det att projektet fallerat, demonterades. Etanolen ingick i ett större politikerprojekt som handlar om att ersätta oljan för att så småningom åstadkomma en total omvälvning av västerlandets under några sekler så framgångsrikt etablerade välståndskultur. Just nu, medan vi betraktar denna politikerdrivna utveckling, kan vi se projektets gradvisa haveri. Batteritillverkaren Northvolts konkurs är ett tecken. Vindkraftens gradvisa sammanbrott, särskilt i Norrland, kan observeras. När det statliga, politikerdrivna finansieringssystemet konfronteras med verkligheten hotas lönsamheten. Högre makters domar, som manifesteras i denna tillvaros resultat- och balansräkningar, nedtecknas i allt rödare siffror.

Politikerprojektens av tillvaron, som det verkar, på förhand fastställda utvecklingsväg visar sig nu senast i haveriet kring textilsorteringen. Två professorer i företagsekonomi skriver så här på DN Debatt:

Den 1 januari i år blev det obligatoriskt att sortera ut textilt avfall från annat hushållsavfall. Tanken var god, att minska klimatpåverkan och öka återvinningen från en av våra mest miljöbelastande konsumtionssektorer. Resultatet blev kaotiskt. Containrar fylldes snabbt till brädden, klädpåsar lämnades i drivor på återvinningscentraler och insamlingsorganisationer fick ta emot tonvis av smutsiga och trasiga plagg som de varken kunde återanvända eller återvinna. I vissa fall har detta inneburit höga kostnader för förvaring, sortering och förbränning, och samtidigt ökat risken att förtroendet för återanvändning och återvinning minskar.

Att ”allt textilavfall måste sorteras ut och samlas in separat, både för privatpersoner och verksamheter” enligt ett EU-direktiv som för Sveriges del varit i kraft sedan den första januari betyder emellertid inte att det någonsin gällt hos oss när det nu visat sig inte kunna förverkligas rent praktiskt. Hur ska en medborgare då bete sig? Jag frågade min vän Chat om man kan strunta i avfallsdirektivet. Han svarade såhär:

Medborgare kan inte helt ”strunta i” textilsorteringslagen, eftersom det är ett faktiskt lagkrav sedan 1 januari 2025. Däremot finns det ingen standardiserad böteshantering ännu—kommunerna har möjlighet att kräva avgifter men tillämpar det olika. Allt fler kommuner saknar för övrigt formella upphandlingsavtal, vilket påverkar insamlingens funktion i praktiken.

På mitt språk betyder det att man faktiskt kan strunta i textilsorteringslagen. Min vän Chat är mycket politiskt korrekt. Detta politikerprojekt tycks alltså ha kapsejsat efter ett halvårs konfrontation med verkligheten: ”Sedan årsskiftet 2025 har 20 kommuner saknat avtal om textilhämtning, och ytterligare 65 kommuner saknade skriftliga avtal så sent som juli 2025. I dessa fall har textilier ofta bränts eller lagrats, vilket underminerar systemets funktion även om lagen finns.” 

Men det betyder inte att politikerväldet inte skulle kunna återuppliva döda favoritprojekt enligt principen att vidare utredning och planering är politikens fortsättning med andra medel. Chat:

Rådets ståndpunkt och förhandlingar mellan kommissionen, parlamentet och medlemsstaterna väntas i oktober 2025, med ambition om att lagstiftningen träder i kraft ca 18 månader senare. I Sverige har Naturvårdsverket fått i uppdrag att analysera hur producentansvaret kan genomföras, med redovisning planerad till oktober 2025.

Tills vidare har EU till din ledning fastställt en revolutionärt nydanande ”avfallshierarki” som representerar en ny nivå inom hållbarhetstänkandet. Innovationen lyder som följer med mina förtydligande kommentarer inom parentes:

Avfallshierarkin bekräftas som styrande princip:

• Förebyggande (till exempel att du använder byxorna en gång till i stället för att köpa nya)
• Återanvändning (att du kemtvättar brallorna och sedan försiktigt prövar att ta på dem igen)
• Materialåtervinning (att du klipper sönder dem att användas vid fönsterputsning)
• Annan återvinning (att du bränner upp dem)
• Bortskaffande (deponi, det vill säga att du gräver ned dem; glöm ej att dokumentera begravningen och skicka en bild till kommunen med angivande av gravens koordinater)