Eftersom den här bloggen har den skrytsamma undertiteln ”här skapas samtidens självförståelse” har jag i all blygsamhet studerat hur andra samhällen, särskilt före internet, hanterat motsvarande uppgift, ty något slags självförståelse måste de ju ha haft.

Vad som ska menas med samhällelig självförståelse är inte självklart. Det räcker inte med att två bönder träffas och konstaterar att Gud måste ha utfärdat en straffdom eftersom båda av obegripliga skäl förlorat en ko. Men om en allmän nötpest utbryter kan samhället kanske enas om att Gud måste vara arg. Med samhällelig självförståelse menar man, i varje fall jag, allmänt spridda föreställningar i frågor där folk i gemen anser sig behöva en uppfattning.

Inget säger att sådana uppfattningar måste vara korrekta i något slags vetenskaplig bemärkelse. Att Trump är en djävla idiot ingår, skulle jag påstå, i den svenska samtidens självförståelse utan att någon psykisk diagnos veterligen ställts. Som bevis räcker det att en försvarlig del av den samhälleliga befolkningen fått just det intrycket.

Samhällsuppfattningar, det vill säga allmänna föreställningar om hur saker och ting ligger till, sprider sig ungefär som virus. Tre omständigheter påverkar smittspridningens förlopp. Den första är virusets inneboende toxicitet, det vill säga kraft att erövra en tidigare osmittad organism. (Fast här får man tänka tvärtom. Idéer segrar inte genom att vara farliga för andra människor utan genom att behaga dem.) Den andra omständigheten är virusets anfallskraft som mäts i antalet smittimpulser som folk utsätts för. Man blir lättare snuvig om man umgås med tio förkylda människor än med tio friska. För det tredje finns lagen om alltings inneboende tröghet som försenar allt genom att sticka käppar i alla hjul.

Med den begreppsapparaten kan vi jämföra vår tid med 1700-talet. Nya uppfattningar uppstod hos folk som Voltaire (om det inte endast strikt gällde lokala uppfattningar såsom de två bönderna som förlorat var sin ko). Voltaires uppfattningar spreds genom brevskrivning. Han påstås ha skrivit 20 000 brev under sin opinionsbildade karriär. Det kanske betyder ettusen brev om året eller tre om dagen, vilket inte låter orimligt för en flitig skribent.

Han var alltså en för tidevarvet stark sändare som kommunicerade med andra starka sändare som Katarina den Stora (”Madame, Ni är drottning och filosof, och i detta är Ni en raritet i världen. Jag applåderar från min lilla by varje gång jag hör om era reformer. Ert imperium kommer att bli upplyst, och världen kommer att tacka Er.”), Diderot (”Låt oss skriva så att vi lär människor att tänka själva. Det är det största hotet mot tyranner – och därför vår största plikt.”) och Rousseau (”Jag har fått ert verk, och jag tackar er för det. Aldrig har någon använt så mycket förstånd för att övertyga oss om att vi ska förakta förståndet.”)

Voltaire och hans likar till opinionsbildare spred, tror jag, avsevärt kraftfullare budskap till mänskligheten än vad vår tids motsvarigheter, till exempel Dagens Nyheters kulturbilaga eller Sveriges television, men de kom inte i närheten av den råa kraften hos dem som idag talar till folket. Det är som att utsätta någon inte för tio snörvlande medmänniskor utan tusen.

En slutsats blir att 1700-talets opinionsbildning (att döma av det enda exemplet Voltaire) innehållsmässigt var lika kraftfull och inneboende smittsam som dagens (eller kanske ännu mer eftersom vår tid har större ekonomiska möjligheter att försörja horder av samhällstänkare och därför släpper fram skrala skribenter som bara förvillar läsekretsen).

En annan slutsats är att vår tids åsiktsapparat är kraftfull nog att slå Voltaire av banan i en öppen strid. Det är som när USA efter Pearl Harbor började masstillverka Libertyskepp och B-17 Flygande fästningar som kanske höll lägre kvalitet än Hitlers motsvarigheter men gjorde skillnad genom sin massa.

Ändå tror jag att internet ger Voltaires modell för utveckling och spridning av bra idéer en ny chans. Hans svaghet var att han bara pratade med kungar och filosofer vilket inte räckte, hur upplysta och positivt inställda dessa än var (jo, sådana fanns, tänk till exempel på Gustav III). Idag  hade Voltaire skaffat sig en blogg och talat till hela världen utan att hindras av omständighet nummer tre ovan, således av alltings medfödda tröghet inklusive den djupa statens ränker.