Träning, vildmarksturer, jakt och fiske, vedhuggning. Sådant har svensken ägnat sig åt i generationer. Det har format starka män med traditionella, jämställda värderingar och en känsla för rätt och fel. Män som bidrar till samhällsbygget och tar ansvar för sig själva och de sina.

Inte bra, tycker Expo. Starka män är ett hot mot deras fortsatta möjligheter att glassa runt som småpåvar och leva gott utan att bidra till samhällsnyttan. Därför tar de nu fascist- och naziststämplingen till nya rekordlåga nivåer.

Expo handlar inte om att granska fascism, nazism, antisemitism. Expo handlar om att ett gäng uppblåsta slashasar, med rötterna i det våldsbejakande AFA, har hittat ett sätt att dra sig fram utan att behöva anstränga sig nämnvärt. Med åren har de lyckats dupera medier och politiker så till den grad att de numera uppnått ett slags myndighetsstatus.

En sån unik och privilegierad position vill man naturligtvis behålla. Och enda sättet att göra det är att hitta nya fascistiska och nazistiska hot att ”avslöja”.

En pojke i nedre tonåren, som ägnat sig åt fysiska aktiviteter och visat tecken på nationalistiska känslor och dessutom har koppling till en borgerlig politiker är det perfekta villebrådet. Men det räcker inte, inte på långa vägar. Hoten måste utmålas som fler, större och farligare om Expo ska kunna fortsätta glida runt på sin smarriga räkmacka. Därför har de låtit Myra Åhbeck Öhrman dilla ihop en febrig fantasi om att fysisk aktivitet, köttätande och vildmarksturer är fascistiskt.

Myra Åhbeck Öhrman är i 40-årsåldern men framstår mest som en självgod fjortis. Hon har skrivit för de flesta vänsterorienterade nätpublikationer och bekänner sig till den av Expo godkända värdegrunden: Förakt för vita män och lättsinnigt bagatelliserande av verklig ondska. Så här skriver hon på sitt konto på Bluesky:

Svensk höger är alltså värre än mördarna och våldtäktsmännen i Hamas och de våldsbejakande kommunisterna i AFA. Det är sen gammalt, i de kretsar som kallar sig antirasistiska.

Det här tror hon förstås inte på själv. Hon skriver det bara för att gå hem i de vänsterkretsar hon är en del av. Det är dessutom ofarligt. Den svenska högern utlyser ingen jihad mot en medelålders fjortis som skriver meningslösheter i Syre. Ingen kommer att klottra ner hennes hus med rödfärg, som AFA skulle ha gjort om hon vänt sig emot dem. Och om Myra Åhbeck Öhrman skulle hamna i en situation där hon måste välja mellan en svensk, vältränad högerman, en kvinnohatande islamist och en våldsbejakande, infantil AFA-aktivist skulle hon välja den vältränade högermannen elva gånger av tio eftersom hon vet att det är tryggare.

Det skulle hon förstås aldrig erkänna. Hon har ju gjort sig en karriär på att hävda att högermannen är ondskan personifiera och att det är ett större demokratihot att träna, äta kött och gå på vildmarksturer sig än att begå terrordåd, våldta kvinnor och strypa små barn.

Och det finns fler tecken på hur fascismen genomsyrar vårt samhälle. Det finns ju folk som kör jänkare. Raggare.

”Vi får inte blunda för raggar-nazismen!”, skriver Expos ”vakthund” (jo, det är vad han kallar sig själv) Jonathan Leman uppfordrande. Han kryddar det hela med osammanhängande hänvisningar till ”Eddie Meduza, alkoholkultur, polishat och machoideal”.

Ytterst få läser Jonathan Lemans drapor. Ännu färre bryr sig om innehållet i dem. Men om man anstränger sig lite och faktiskt läser igenom hela innehållet är det en sak som dröjer sig kvar: Komplex. Osäkerhet. Taskig självkänsla. Det ligger som en filt över hela den pompösa texten med dess tvärsäkra formuleringar och jag drabbas av någon sorts märklig ömhetskänsla för den person som lagt ner så mycket tid på att skriva det här.

Jonathan Lemans text handlar inte om ”raggar-nazism”. Den handlar om män. Män som är vältränade, vågar ta för sig och som bejakar sin egen manlighet. Män som vågar köra amerikanska bilar, trots att moralpartiet Mp och deras röda vänner säger att det är fel. Män som vågar vägra politisk korrekthet och som vågar sträcka upp ett långfinger rakt i nyllet på den degiga, mjöliga vänstern.

Män som, utan att blinka, kan öppna huven och fixa småfel på bilen och som inte behöver ha en bildbyline på nätet för att se sitt eget existensberättigande.

Expo har fortfarande public service och main stream-medierna med sig – och Jonathan Leman och hans kollegor blir fortfarande hyllade som ett moraliskt rättesnöre av de stora mediehusen – men utanför ankdammen går vattnet i strida strömmar och där är det helt andra fåglar som har tolkningsföreträde.

Det är klart att det kan uppfattas som ett hot mot Expos fortsatta möjligheter att leva gott på sina halmgubbar.

Men något hot mot demokratin är det inte. Tvärtom. Att det finns människor som tänker själva och vägrar gå i små, självförhärligande organisationers ledband är en förutsättning för att demokratin ska fungera.

Foto: Skärmdump Expo