Enligt min eventuellt helt felaktiga bild av världen fanns det en tid när man i stort sett kunde lita på den etablerade journalistiken i de stora, dominerande tidningarna. Den tiden började, enligt min fortfarande lika osäkra förmodan, fasas ut för några årtionden sedan. Vad denna utfasning skulle bero på vet jag förstås inte heller, men en killgissning, som jag naturligtvis inte skulle vilja stå för i ett skarpt läge, är att det beror på att envar genom internet blivit sin egen chefredaktör – se bara på mig – med rätt att offentliggöra precis vilka felaktiga uppfattningar som helst. De så kallade grindvakterna, det vill säga de stränga herrar som tidigare stod på redaktionerna med rödpenna och sanerade oseriösa skriverier, har till stor del förlorat sitt inflytande.

Om detta är en god eller en dålig utveckling vet jag inte. Jag lutar åt att det netto är något positivt eftersom utbudet av nyheter blivit så mycket bredare. Men samtidigt som mängden nyheter och synpunkter som träffar en mediakonsument blir alltmer vidlyftig så ökar andelen skräp och fel i informationsflödet. Ett indicium på detta är att människan behövt uppfunna ett nytt begrepp för att beteckna den nya företeelsen, nämligen fake news.

Summa summarum har det blivit jobbigare att veta vad som pågår i världen. Man kan inte längre lita på sin gamla morgonblaska från förr, i mitt fall framför allt Dagens Nyheter. Det beror nog inte på att blaskan underlåter att värja sig mot fake news utan på att det allmänna nyhetsbruset genom den nya uttrycksfriheten förorenat mediaetern med okontrollerat tyckande. Gammaldags stramt hållna murvlar har i sina artiklar lyckats förvandla sig till opinionsbildare vilket har åtminstone två fördelar för dem: dels behöver de inte besvära sig så mycket med faktakontroll, dels medför förändringen ett socialt avancemang, ett litet steg mot ledarredaktionen.

Konsekvensen blir att nyhetskonsumenten måste skärpa uppmärksamheten och nagelfara det skrivna med utgångspunkt i egna kunskaper, erfarenheter och slutledningsförmåga. Den fråga läsaren måste ställa sig inför varje artikel är om budskapet är sant. Kan man rimligen tro på det?

Ett infekterat exempel är frågan om vem som mördar vem i Gaza. Särskilt undrar jag hur det ligger till med de skottlossningar som inträffar i samband med livsmedelsleveranserna till palestinierna där konflikten står mellan två möjliga leveransmodeller, den ena som administreras av det troligen Hamasinfiltrerade FN-organet UNRWA och den andra som heter Gaza Humanitarian Foundation och, som jag fattar det, har etablerats av Israel och USA för att minska Hamas indirekta inflytande via UNRWA (särskilt som UNRWA-anställda ska ha deltagit i pogromen den 7 oktober 2023). Frågan har betydelse i den svenska utrikespolitiken eftersom regeringen, mot Sidas inrådan, har beslutat att avsluta samarbetet med UNRWA.

Min allmänna men otillräckligt underbyggda bedömning är att den ledande världspressen är negativt inställd till Israel. För att undersöka saken ställde jag följande fråga till Google: Are Jews killing Palestinians in Gaza? (Jag frågade på engelska utifrån den barnsliga föreställningen att Google skulle förstå engelska bättre än svenska.)

Detta har förstås inte med livsmedelsleveranserna att göra men svaret blev förödande i sin enhällighet. Jag räknade bara svarsrubrikerna på de första fem sidorna, totalt 30 träffar. Alla var eniga om att Israel mördar, till exempel:

Aljazeera: Breaking down a deadly week in Gaza as Israel kills hundreds

Haaretz: Yes to Transfer: 82% of Jewish Israelis Back Expelling Gazans

Middleeasteye: Why do Israeli soldiers kill so many children in the West Bank? Because they want to, and can

Amnesty: Israel’s apartheid against Palestinians: a cruel system of domination and a crime against humanity

Resultatet av denna undersökning bekymrade mig eftersom mina sympatier ligger hos israelerna. Man vet förstås inte i vilken mån världspressens motsatta sympatier skapar fake news. Själv tycker jag att det är förvånansvärt att Google inte fann några rubriker i hela världen som gav uttryck för mer israelvänliga attityder. Kanske var min fråga illa formulerad. Kanske saknas grund för israelvänliga bedömningar.

Världspressen har i stort sett samma uppfattning om livsmedelsleveranserna. Att folk dör i köerna är Israels och USA:s fel. Men där stöter berättelsen på patrull hos mig. Varför skulle Israels trupper döda palestinier som står i kö för att hämta mat i Israels eget system? Oavsett vad en eventuellt vinklad världspress säger ligger det mycket mer begriplig logik i en annorlunda tolkning, således att det är Hamas och UNRWA som ligger bakom morden. Hamas har uttryckligen förklarat att palestinier som tar emot mat från Israel och USA är förrädare. Förrädare ska dödas. UNRWA och Hamas har dessutom – efter vad som låter logiskt med tanke på terroristernas stridsteknik med mänskliga sköldar – för vana att själva ta hand om maten och sälja resten på marknaden. Inför hotet att förlora en så rimligtvis lönande affärsrörelse kan det gå att förstå om Hamas dödar folk de betraktar som förrädare.

The Jerusalem Post, som naturligtvis måste misstänkas vara partisk till Israels förmån har en liknande berättelsen om morden i matköerna:

”De skjuter människor medvetet”. Gazabor vittnar om att Hamas avsiktligt riktar in sig på biståndsplatser

Vittnesmålen avslöjar att Hamas försöker störa distributionen av matpaket vid de USA-stödda Gaza Humanitarian Foundations platser för distribution av hjälp.

Gazabor som befann sig vid platser för distribution av humanitär hjälp vittnade om att Hamas utför terrorhandlingar, propaganda och psykologisk manipulation mot civila på hjälpplatser, sade COGAT (samordnare för regeringens aktiviteter i territorierna) på tisdagen.

Ljudinspelningarna som släppts av COGAT avslöjar att Hamas försöker störa distributionen av matpaket vid de USA-stödda Gaza Humanitarian Foundation (GHF) platser för distribution av hjälp.

Gazaborna säger att Hamas skjuter mot invånare i närheten av platser för distribution av bistånd och sprider falska påståenden om IDF:s eldgivning, samt att de publicerar ”fabricerade uppgifter om ett stort antal dödsoffer” genom falska bilder, enligt COGAT.

Kort sagt kan man inte veta något, bara göra rimlighetsbedömningar.