Public service låtsas febrilt att de är trovärdiga och opartiska och framhåller ständigt vilket högt förtroende de åtnjuter hos allmänheten. Men efter decennier av deras vinklade journalistik är det numera nästan omöjligt att skilja verkligheten från satir. Om det vittnar reaktionerna på den meme som just nu cirkulerar på sociala medier och som fått Sveriges Radio att kraftfullt dementera.

Bara det faktum att de känner sig nödgade att på allvar förklara att det inte stämmer att en IS-terrorist ska sommarprata i P1 är högst anmärkningsvärt. Det innebär att de inser att påståendet ligger nära sanningen – vilket i sin tur betyder att de inte är främmande för tanken även om just terror-invandraren Osama Krayem inte finns bland årets Sommar & Vinterpratare.

Eller som en person skriver i sociala medier:

”SR meddelar att påståendet att Osama Krayem ska sommarprata är falskt. De har nämligen fått en annan IS-man att ställa upp.”

Ärligt talat, skulle du bli förvånad?

Nej, inte jag heller.

Att så många av de som sett satirbilden faktiskt tror att detta är på riktigt är mycket talande. Det innebär att alltfler människor tror Sveriges Radio om nästan vad som helst när det gäller att provocera svenska folket.

Och det säger mer om Sveriges Radio än om allmänheten.

Pressansvariga Eva Sahlins uppmaning till allmänheten att inte sprida bilden har naturligtvis lett till stor munterhet.

”Då sprider vi det vidare, så brett som möjligt!” är en av reaktionerna. Och varför inte? Det är inte allmänhetens skyldighet att göra honnör och lyda en apologet för Sveriges Radio.

I själva verket är det oundvikligt att det uppstår satir i spåren efter Sveriges Radios framfart. Satir är ett sätt att hantera en skev verklighet. Och verkligheten i Sverige är mer än skev, den är direkt sjuk.

Verklig satir är dock främmande för mediekåren. Satir har egentligen aldrig existerat i Sverige. Folk pratar lyriskt om Hasse & Tage, men de gick hand i hand med makten. Deras satir styrdes av samma ideologi som omvandlade landet, utförde massrivningar i vackra stadskärnor, beslutade att landet skulle bli mångkulturellt och i förlängningen skapade det Sverige vi har idag.

Det är först nu, med internet och fria medier som folket på riktigt har fått en möjlighet att säga sin mening.

Och det gör de – bland annat i form av sådana här lysande parodier på public service och dess agendajournalistik. Satir som ligger så nära verkligheten att skrattet fastnar i halsen och får måltavlorna att börja skruva på sig.

Det är precis som det ska vara – som det måste vara för att folk ska kunna behålla förståndet i det vanvett som pågår.

Låt därför pk-trollen förfasa sig så mycket de vill och rapa sina floskler om ”högerextremister” och ”rysk påverkan”, det är ändå allt färre som lyssnar på dem. Satir är precis vad Sverige behöver, ju mer desto bättre.

Därför vill jag också tipsa om den här texten, som jag skrev för några år sedan. Den är lika aktuell idag!

Foto: Skärmdump Facebook