Valborgsmässoafton… Jag älskar både själva ordet och vad det står för. Valborgsmäss är för mig en av de finaste och mest stämningsfulla dagarna på året, så har det alltid varit och så är det fortfarande. På Valborgsmässoafton vägrar jag att låta min sinnesro invaderas av tankar på landets tillstånd, vrede över beslutsfattarnas aningslöshet och hat mot de kriminella krafter som nästlar sig in i samhällets alla vrår.

På Valborgsmässoafton väljer jag att bara njuta av vårens ankomst.

Att fira Valborgsmässoafton är en mycket gammal tradition som firats sedan medeltiden. Namnet härrör från det katolska helgonet Walpurgis, som levde på 700-talet.

Enligt legenden var hon en engelsk prinsessa som kallades till Tyskland av Bonifatius, ärkebiskopen av Mainz, för att hjälpa till att kristna tyskarna. Där trädde hon in i en nunneorden och i klostret i Heidenheim am Hahnenkamm nära Eichstätt, som grundats av hennes ene bror Willibald. Efter hans död 751 blev hon abbedissa. Hon avled den 25 februari 779 och begravdes i Heidenheim.

Walpurgis hade undervisats i nunneklostret Winborne Abbey i Dorset och tack vare den gedigna utbildningen kunde hon senare också skriva en redogörelse på latin för brodern Willibalds resor i Jerusalem och sin bror Winibalds biografi. Därför har hon ibland omnämnts som den första kvinnliga författaren i både England och Tyskland.

Våreldar har förstås människor tänt även långt dessförinnan så traditionens rötter går längre än så. Mohamed Omar berättar i en text från 2021:

”I Nordisk familjebok samlas både påsk- och valborgseldar under rubriken ”våreldar” och det berättas att sådana tändes redan under hednatiden. Den kristna förklaringen var att det var för att hålla djävlar och häxor borta, men man tror att det snarare handlade om att hälsa solen, en form av soldyrkan.

Efter kristendomens införande splittrades seden, vissa anknöt eldarna till valborgsmässoafton (30 april), än till påsk, Kristi himmelsfärdsdag, pingst, Halvardsmässan (14 eller 15 maj) eller midsommar.”

För mig är Valborgsmässoafton en dag fylld av tankar och minnen. Jag tänker särskilt på mina föräldrar, som gifte sig just på Valborgsmässoafton. Denna dag 1952 lovade de varandra livslång kärlek i Nysunds kyrka i Åtorp. Och de höll sina löften tills döden skilde dem åt 55 år senare.

Det gjorde de inte för att de kände sig tvungna. De gjorde det därför att de älskade varandra innerligt och uppriktigt och för att de alltid redde ut misshälligheter och gräl. Med åren kom de att bli som två nordsvenska hästar som stod i spiltan intill varandra – och nej, det är inte mina ord utan mammas. Och hon log när hon sa det, för i hennes värld var två nordsvenskar i sin spilta, mumsande hö i skymningen, något av det finaste som fanns.

Jag tänker också på min strävsamma morfar – den ende av mina far- och morföräldrar som var i livet när jag föddes och som jag hade förmånen att lära känna – som var alldeles särskilt belåten just på Valborgsmäss. Han städade och fejade, tillsammans med sin hemmadotter Britta, och om det var barmark krattade han grusplanen utanför huset. På förstutrappen ställde han ut penséer i stora krukor och grindstolparna pryddes med videkvistar.

På kvällen samlades byn på en liten festplats och tände den traditionsenliga brasan och därefter gick vi hem och avnjöt en liten supé. Inget storvulet eller märkvärdigt, för ingenting var särskilt storvulet eller märkvärdigt i morfars värld. Te och smörgås räckte länge och där satt vi sedan runt köksbordet och umgicks och hade trevligt, ackompanjerade av knastret från vedspisen.

Senare i livet, när jag blivit tonåring, stannade jag hemma i Karlskoga när mamma och pappa åkte till morfar. Då var det Folkets park som hägrade. Och det spelade ingen roll om det var vårväder eller snöstorm när parken öppnade för säsongen – de vita jeansen och träskorna kom ändå fram, något jag skrivit mer om här för den som vill läsa.

Numera brukar det bli middag hos sonen med sambo och därefter samlas vi på ängen i orten där vi bor, där scoutrörelsen står för brasa och allehanda aktiviteter. Och varenda år känner jag samma glädje. Jag hoppas, kära läsare, att även du får en riktigt fin Valborgsmässoafton.

Foto: Pixabay