När Bertil Hult, grundaren till språkföretaget EF, sommarpratade 2016 återgav han hur han kom hem till sin far och berättade att han fått sparken från traineejobbet på banken (han skulle skickas på språkkurs i England). Fadern svarade att han egentligen hade fått ”en spark i häcken”. Samma sak gällde då USA:s vicepresident Vance nyligen i München gav Europa ”en spark i häcken”. Europa inte var hotat av Ryssland eller Kina, utan av sig självt, att Europa inte litar på sin egen befolkning, är försvagat av sin egen moraliska degenerering, gröna omställning och att den muslimska okontrollerade massmigrationen utgör det verkliga hotet mot Europa.

Vances poäng var att vi (européer) håller på att förgöra oss själva, och i sin rörande omtanke var han generös nog att uppmärksamma oss på detta. Vance pekade särskilt ut problemet att ett val i Rumänien hade ogiltigförklarats pga att ”fel” person vunnit (påstådd rysk påverkan) och att i Sverige en person, Salwan Najem, blivit dömd för hets mot folkgrupp (under koranbränningarna) för att använt sin yttrandefrihet. Domarens motivering: ”Sveriges lagar att skydda yttrandefriheten skyddar faktiskt inte friheten att säga vad som helst utan att riskera att kränka den grupp som har denna tro”.

Carl Bildt, och även andra kända politiker, reagerar starkt negativt på vicepresidentens uttalanden i München och skrev att talet var ”betydligt sämre än väntat” och att ”i bästa fall var det helt irrelevant för europeiska eller globala säkerhetsfrågor”. Huruvida Vance hade någon enda poäng framkom absolut inte.

Vances utskällning i München kan jämföras med den amerikanske sjökaptenen Perry som 1812 i kriget mot England lär ha sagt: ”We have met the enemy, and they are ours”, dvs vi är våra egna fiender.

Om man tittar på Trumps åsikter om Panamakanalen och Grönland (jag bortser här från det hårresande förslaget att Kanada skall bli amerikansk delstat) finns det en viss logik om Panamakanalens och Grönlands framtid. Det var USA som lät bygga kanalen i början av 1900-talet (efter att ha ”delat av” en del av Colombias område och skapat en ny stat, Panama, där USA behöll själva kanalen som ”eget område”, ett område som president Carter ”gav” till Panama 1979. Jag råkade befinna mitt i kanalen på ett hippiefartyg vid tillfället och då blev större delen av besättningen arresterad, men det är en annan historia). I dag kontrolleras hamnarna på kanalens båda sidor av Hongkong företaget CK Hutchison. Efter Trumps hot har nu en grupp amerikanska investerare som leds av fondförvaltaren BlackRock erbjudit sig att köpa hamnarna vid Panamakanalen från Hongkongföretaget (till Pekings frustration).

Vad gäller Grönland räcker det med att se på en karta var världens största ö är belägen, mycket nära Nordamerika och långt från Danmark. Varför en europeisk stat fortfarande har en koloni kan man fråga sig, speciellt som det kostar de danska skattebetarna 5 miljarder kronor årligen att underhålla ön. USA har visserligen en militärbas på ön men oroas, inte utan anledning, för Rysslands och Kinas intresse för området med tanke på dess geopolitiska betydelse. Man kan dock fråga sig om USA inte skulle kunnat uppnå sina syften för Panamakanalen och Grönland med lite mer diplomatisk finess.

Trump har nyligen antagit höga tullar för att, som han säger, skydda USA:s intressen. För detta har han fått utstå massiv kritik från hela världen inklusive Europa. SvD:s tidigare ledarskribent Ivar Arpi har, i sin podd Rak Höger, slagit hål på denna kritik (här förkortat av mig).

”Tullar var länge något för marginalen – ett trubbigt verktyg i händerna på uträknade industrinationalister. Men under Trump blev de något annat. Europeiska företag hotades inte med bomber, utan med något mer raffinerat: utestängning från det globala betalnätet. SWIFT, dollartransaktioner, licenser – allt blev verktyg i ett ekonomiskt vapenprogram – politisk makt inbyggd i kablar och kontrakt”.

”Trump återkommer ständigt till samma siffra: EU:s 10-procentiga biltull. USA:s motsvarande tull på personbilar har länge varit 2,5. För Trump är det här ett favoritexempel på snedvriden handel: EU får sälja sina bilar med låga tullar i USA, men amerikanska fordon möts av höga murar i Europa. Det väcker starka reaktioner i Washington – men knappt någon debatt här”.

”Mellan 2014 och 2025 har de stora svenska dagstidningarna – DN, SvD, Expressen och Aftonbladet – publicerat artiklar där Trump, tullar och EU förekommer tillsammans. I så gott som ingen av dessa ifrågasätts EU:s egna tullnivåer som möjlig orsak till konflikten. De nämns – i bästa fall – i en bisats. Mönstret är tydligt: USA framställs som aggressivt, EU som regelstyrt och rationellt. Men skevheterna fanns där från början. EU byggde sin handelsordning med inbyggt skydd – men det diskuteras sällan”.

”EU:s tullar skyddar inte bara bilar. På varor som nötkött, mejeriprodukter och spannmål ligger tullarna ofta på 20 till över 40 procent – och i vissa fall upp till 50. Det är långt över USA:s nivåer. EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) kallas ofta Europas heliga ko – men är snarare dess mur. Det är ironiskt, eftersom det skydd EU vägrar erkänna som strategiskt – jordbruk – är exakt det USA anklagas för”.

EU:s tullar på bilar, jordbruksprodukter och teknik har i svensk rapportering ofta beskrivits som självklar bakgrund – inte som orsak till konflikt. Medan Trumps tullar får uppslag och fördömanden, är EU:s egen protektionism nästan helt frånvarande. Tullarna är en faktura – skickad från USA till Bryssel.

I en intressant och tankeväckande debatt på YouTube mellan Peter Robinson, från Hoover Institutionen i USA och historikern Niall Ferguson – om tillståndet i Europa, USA och NATO – visades ett inlägg av militärhistorikern Victor Davis Hanson: ”European military security would require Europeans to prune back their social welfare state, frack, use nuclear energy, stop the green obsession, and spend three to five percent of their GDP on defence”.

Ingenting kunde vara mer träffande angående tillståndet i vårt Europa, tyvärr.