Av vetgirighet har jag, med täta återspolningar och omlyssningar, sett hela den femtio minuter långa inspelningen här av mötet mellan Zelenskij och Trump et consortes i the Oval Office. Det är som vanligt mycket man inte förstår – och inte blir det mycket lättare för att Zelenskij försöker tala engelska – så man kan inte räkna med annat än att vitt skilda läsarter och motsägelsefulla tolkningar uppstår. Detta är min.

Trump har sedan länge tröttnat på kriget och vill dra sig ur. Det tycks aldrig sluta och det kostar en massa pengar. Samtidigt vill han inte få rykte om sig som förlorare och sedan stå där med tappat ansikte. Han vill därför distansera sig och överlåta ansvaret till Europa och själv inta den neutrala rollen som fredsmäklare mellan Ryssland och Ukraina. Han kan då skylla på Europa om ryssarna vinner kriget och själv ta äran av eventuella framgångar.

Varken Zelenskij eller Europa gillar den outtalade men lätt genomskådade planen. Europa anser sig inte ha råd att driva kriget och Zelenskij, säger en ambassadör i the Wall Street Journal, ”förstår fullt ut att han kommer att tappa allt inflytande i Ukraina om han anses kapitulera för Trump”.

Så Trump och hans vänner Vance och Rubio tänker ut en plan som går ut att Ukraina ska ge USA rätt att utvinna jordartsmetaller, som tydligen finns i överflöd i Ukraina. Den planen har två fördelar. För det första ser det ut som en bra affär för USA (även om mineralerna ligger i marken och är ofullständigt karterade). För det andra kommer hela Ukraina att bli fullt av amerikanska gruvarbetare med kringpersonal inklusive McDonalds-restauranger. Putin kommer inte att våga kriga mot denna fredliga amerikanska kolonisering och eldupphör utbryter. (Här finns planen).

Någon gång i mitten av februari började diskussioner mellan Ukrainas och USA:s ledare kring detta projekt. Här döljer sig ett mysterium. Att dessa förberedande förhandlingar faktiskt inträffat verkar oförnekligt. De ledde till de famösa uppträdena i the Oval Office i fredags. Zelenskij hade tagit sig till USA för att delta i en kort ceremoni, först pressmöte (som alltså filmades och avslutades med en krasch), sedan lunch, därefter själva undertecknandet och till sist åka hem.

Men 23 minuter in i programmet händer något. Zelenskij förklarar vältaligt, vilket i hans fall betyder långdraget, att han aldrig skulle skriva på ett avtal om eldupphör, vilket ju låg klart för undertecknade, om det inte fanns säkerhetsgarantier, vilket Trump ansåg vara obehövligt eftersom Putin litar på honom. (”Tänk om Putin anfaller i alla fall?” frågar en journalist. Man ser att det är just den frågan som värker i skallen på Zelenskij. Då blir Trump uppbragt och säger ironiskt till journalisten ”tänk om, tänk om, tänk om du får i bomb i skallen!”)

Hur kunde Zelenskij ge sig iväg till en stor internationell ceremoni, där han skulle vara en av huvudattraktionerna, när han redan på förhand bestämt att han skulle vägra att delta i högtidligheten? Det är som om drottning Elizabeth II av England hade fått ångest när hon skulle gifta sig och lämnat Westminster Abbey i panik. Hade Zelenskij varit så himla smart att han begripit att världens samlade tyckare skulle skylla alla missöden, vilka som helst, på Trump? Det är mindre svårbegripligt att USA gav sig in i äventyret ty det ligger i den amerikanska statens mentalitet att tro sig kunna göra allt bara den har pengar, våldskapital och tillräckligt många fjäskiga journalister.

Men den incidenten bara fladdrade förbi som en lekfull vårvind. Det stora bråket inleddes efter 43 minuter och fortsatte tills Zelenskij under allmänt tumult flydde in i sin limousine. Det började med att Zelenskij startade ett nytt föredrag på temat ”Putins ondska och otillförlitlighet”. Meningen var att Zelenskij ville ha amerikanska säkerhetsgarantier om han skulle våga sin in i något eldupphör. Då avbröt Vance och höll ett anförande om att vi nu måste pröva diplomati, i stället för våld, mot Putin. Det blev den tändande gnistan, kanske för att Vance egentligen menade att Zelenskij kunde se sig i månen efter säkerhetsgarantier. Han fick i stället nöja sig med att förtrösta i Putins uppskattning av Trump.

Det tålde inte Zelenskij eftersom han prompt ville ha säkerhetsgarantier av USA. Det blev ett gräl som kändes som ett pojkslagsmål på en skolgård.

Det borde leda till att Zelenskij tar sitt förnuft till fånga, skriver på papperen och kryper för Trump tills han visat att han lärt sig att lyda, vilket var ungefär vad Trump sa till honom att göra. Annars fick han klara sig bäst han kunde, sa Trump. Redan på lördagen framförde Zelenskij sitt djupa, förnyade tack till USA.