Faktum är att jag aldrig träffat en muslim som vill bo i ett muslimskt land. Visserligen har jag inte rört mig så mycket i arabvärlden, så undantag finns säkert. Men till och med min saudiske chatkompis, som hyllar sitt hemland och tycker dess samhällssystem är perfekt, skulle hellre vilja bo i England.

Av den dryga million muslimer som bor i Sverige verkar de flesta tycka att islam, politiskt, kulturellt och religiöst är överlägset västerlandet. Även om Malmö för tillfället erbjuder bättre levnadsvillkor är Kabul.

På något sätt föreställer sig många muslimer att Sverige under islam skulle fungera ungefär som förut. Offentliga sektorn skulle fortfarande fyllas med pengar varje år, precis som vi är vana vid. Bidrag och föräldrapenning fortsätta att betalas ut, sjukvård och universitetsutbildningar fortsätta vara gratis och det kommer alltid att finnas en socialsekreterare som ser till att vi har tak över huvudet. Enda skillnaden skulle vara att muslimer får ökat anseende och besitter nyckelposter inom politiken, kulturen, näringslivet och skolan. Marginella företeelser som prideparader, koranbränningar och sverigedemokrater kanske måste upphöra, men det berör ju mest en liten grupp otrogna extremister.

För att citera ett svenskt ordstäv vill man ”både äta kakan och ha den kvar”. Ett muslimskt maktövertagande skulle tvärtom förvandla Sverige till ett skandinaviskt Mellanöstern, eller för att vara mer exakt; ett Mellanöstern ”utan olja”.

Det är lätt att avfärda dessa muslimer som naiva och korkade. Vad är poängen med att förakta ett land som erbjuder goda levnadsvillkor, och samtidigt hylla länder som är så dysfunktionella att ingen av dem vill bo där?

Men innan vi moraliserar för mycket kanske vi bör påminna oss hur vi själva resonerat när det gäller USA. Frågan aktualiserades efter JD Vance’s historiska tal i München, som bland andra Patrik Engellau kommenterade.

Kanske är det en överdrift att säga att USA vann andra världskriget. Men man bidrog i alla fall till att nazisterna förlorade, och det efterföljande kalla kriget vanns helt och fullt av Amerika. Berlinmuren revs och Europa förenades utan att vi behövde bli kommunister eller avlossa ett enda skott, tack vare Reagans USA.

Kan inte minnas att någon i Sverige på den tiden uttryckte särskilt mycket tacksamhet mot Ronald Reagan, eller något som USA gjorde. Tvärtom var USA-föraktet högsta mode. Alla jag umgicks med hatade USA-imperialismen och hyllade befrielserörelser som representerade länder där ingen av oss ville bo. Samtidigt räknade vi med att USA skulle komma och rädda oss varje gång den ryska björnen vaknade, eller något annat obehagligt inträffade.

Precis som muslimerna ville vi ”äta kakan och ha den kvar”.

Så vad kan vi dra för lärdomar av JD Vance’s tal i München? En lärdom kunde ju vara att vi bör uppdatera vårt förhållningssätt till islam. Ponera att JD Vance’s ande tog Ulf Kristerssons bräckliga gestalt i besittning, och lät honom hålla följande tal till muslimerna:

”Kära muslimer!

I åratal har vi fått höra att allt vi finansierar och stödjer är i namn av våra gemensamma demokratiska värderingar.

Men vilka är dessa värderingar?

Muslimer från många länder har sökt sig till Sverige, därför att de upplever hot mot sin säkerhet. Men det största hotet kommer inte från Israel, från USA-imperialismen, från Ryssland eller någon annan extern aktör. Det hot ni borde oroa er för kommer inifrån – från era egna värderingar.

När vi ser muslimer i Europa ogiltigförklara västerländska principer, bränna ner förorter och hota människor till livet för att de brukat sin lagstadgade rätt till yttrandefrihet – bör vi fråga oss om vi upprätthållit en tillräckligt hög standard.

Vi måste göra mer än att prata om demokratiska värderingar. Vi måste leva dem.

Yttrandefriheten är på reträtt och jag medger att censurrösterna ibland kommit från mina egna landsmän. Men den nuvarande regeringen kommer att göra motsatsen! I Rosenbad har en ny sheriff installerats.

Från och med nu kommer alla av er som inte accepterar demokratiska spelregler, utan tar er rätten att med våld eller hot om våld skrämma åsiktsmotståndare till tystnad, att befrias från era medborgarskap.

Tack för att ni har lyssnat och vi önskar er lycka till med att utveckla era muslimska hemländer.

And God bless you”

Men det kommer naturligtvis aldrig att hända. Så amerikaniserade har vi ännu inte blivit.

BILD: Demonstranter mot Vietnamkriget bränner flaggan i Central Park, New York, 1967.