Magdalena Andersson tycker här (SvD/Näringsliv, 10/2) att regeringen ska göra något åt de ökande matpriserna . Argumentationen är egendomlig.

Jag kan konstatera att regeringen tillsammans med Jimmy Åkesson har sänkt skatten för höginkomsttagare med tusentals kronor varje månad, samtidigt som Jimmy Åkesson har uppmanat vanligt folk att handla billigare mat.

Det är inte ett hållbart förhållningssätt. Regeringen måste vakna.

Vill man veta vad som ska göras, hur det ska göras och vem som ska betala, får man inga konkreta svar av Andersson. Det är inget konstigt med det.

Socialdemokraterna excellerar i en retorik som väcker rätt känslor hos de egna, men utan förslag som kan ge motståndarna något att angripa.

Men bakom de märkliga formuleringarna ligger en otrevligare tanke: att affärsidkarna inom livsmedelsindustrin tar ut det vänstern brukar kalla för övervinster. Med den logiken borde ICA-handlaren kunna sänka priserna så att övervinsten förvandlas till vinst.

Det finns dock ett aber. Om nu vinsterna i industrin är så extremt feta, borde väl alla i branschen klara sig utan några större problem?

Dagens Nyheter (7 februari) har en artikel här om Coop, det som förr kallades Konsum. Coop är s-märkt och var en gång i tiden en del av en socialdemokratisk livsstil. Fram till 1990-talet var Coop Nordens största företagsgrupp med 80 000 anställda. Sedan dess har det gått utför. Nu går de större föreningarna med hundratals miljoner i förlust, och flera av dem ligger risigt till.

Man kan nog konstatera två saker. Det första är att den s-märkta företagsförmågan verkar vara konkursmässig. Det andra är att de feta vinsterna i livsmedelsbranschen inte har varit till någon större glädje för Coop.

Gör en s-regering allvar av de insikter Magdalena Andersson antyder, blir åtgärderna något i klass med Trumps tullar. Eller så kanske de är en förhandlingsinvit.