Så blev han då mördad till sist, Salwan Momika, och nu jublar Sveriges islamister. Och säkert finns det även andra, som inte är uttalat bokstavstrogna koranen, men som ändå tycker att han förtjänat döden eller åtminstone får skylla sig själv eftersom han kritiserat islam och ”kränkt” dess utövare. Så får man ju bara inte göra i sekulära Sverige.

Alla andra religioner får förstås kritiseras, det ingår i yttrandefriheten. Ingen skulle komma på tanken att kräva censur om någon började bränna biblar i protest mot katolska kyrkans kvinnosyn. Men koranen? Vet hut!

På sociala medier sprids nu jubelropen över som tog lagen i egna händer och sköt Salwan Momika. Glada tillrop från människor som bor i Sverige, som åtnjuter våra demokratiska fri- och rättigheter, men som inte respekterar våra lagar. Hur många fler vill de se döda?

I Södertälje intervjuade SVT en kvinna, som bar kommunens logga på jackan, och som menade att Momika valt fel ställe att bo på eftersom han inte respekterade koranen. En svensk kommun har alltså anställda som uppenbarligen tycker det är ett värre brott att kritisera islam än att mörda en människa. Det är sinnessjukt.

I medierna kallas Salwan Momika för ”koranbrännare”, som om det var allt han var. SVT låter Gilda Hamidi-Nia – reporter med iranskt ursprung som bland annat demoniserat Israel och förhärligat terrororganisationen Hizbollah – berätta om att sommaren 2023 präglades av ”väldigt många koranbränningar”:

Och det här har ju upprört… öh… d-d-de ledde till också till att de… e… blev så starka känslor i hela… e… Mellanöstern.

Tillsammans med SVT:s krimreporter nummer ett, Diamant Salihu (som bland annat varit med i rummet när kriminella lurat svenska pensionärer på pengar under de mest motbjudande former), pratar hon om priset på Momikas huvud. De gör båda stor sak av hur insatta de är i just detta och Salihu skryter som vanligt belåtet över sina kontakter i det han – faktiskt med ett litet leende på läpparna – kallar ”den kriminella miljön”.

SVT avslutar artikeln med att informera om att Salwan Momika, och en annan islamkritiker, har åtalats för hets mot folkgrupp. Det går tyvärr inte att uppfatta det på annat vis än att denna information främst finns där för att understryka att det minsann inte var någon oskyldig människa som mördades. I Sverige är det ju så att det nästan ses som värre att ”skända” islam än att ta livet av folk.

Dagens Nyheter (låst artikel) förklarar att Salwan Momikas handlingar orsakade en ”säkerhetskris” för Sverige. I själva verket är det naturligtvis så att säkerhetskrisen orsakas av att så många inflyttade i vårt land vägrar respektera vår lagstiftning.

I en osignerad ledartext skriver man visserligen att yttrandefriheten smäller högt men man lägger också in en brasklapp:

Även det fria ordet kan missbrukas. Det kan användas för att hetsa till våld, det kan brukas för att sprida förödande lögner om andra, såra någon in i själen. För detta har vi ett system; vi röstar fram en församling som stiftar lagar för att staka ut yttrandefrihetens gränser. Dessa gränser omprövas ständigt, i offentlighetens ljus.

På torsdagen skulle Salwan Momikas handlingar prövas mot sådana lagar.

I samma tidning medger faktiskt Björn Wiman att ”den islamistiska fanatismen är ett större hot än människor som bränner koraner” men även han garderar sig och fortsätter med att förklara att Momikas ”framfart” väcker frågor om ”orkestrerade försök att destabilisera vår demokrati”.

Enligt main stream-medierna är det alltså fortfarande kritik mot islam som är det största problemet. Därför skulle jag inte bli förvånad om landets liberala ledarskribenter nu börjar uppmana till hädelselagar – för att undvika att fler blir mördade för att de bränner en bok de själva äger.

Foto: Skärmdump Facebook