Det är pinsamt av Jimmie Åkesson att inte tacka ja till inbjudan till Nobelfesten, skriver Jonna Sima i Aftonbladet. Hon har naturligtvis fel, som hon nästan alltid har. Åkesson gjorde tvärtom helt rätt som inte föll för frestelsen att frottera sig med den egenmäktiga Nobelstiftelse som under så lång tid frusit ut honom samtidigt som de välkomnat representanter för förtryckardiktaturer.

Nobelstiftelsens vd Vidar Helgesen har förklarat helomvändningen med att de vill bidra till en mer öppen dialog. Så är det naturligtvis inte. De har helt enkelt tvingats sluta upp med sitt fjant, eftersom det inte längre är hållbart att frysa ut ett av landets största partier.

Jonna Sima väljer förstås att köpa Helgesens lögnaktiga argument och menar att det är en rimlig hållning eftersom det inte längre går att ignorera ”högerextrema och populistiska åsikter”.

Och där, i hennes fördomsfulla och nedvärderande argumentation, ligger dem främsta orsaken till att det är så bra att Åkesson nobbar Nobelstiftelsens sliskiga lismande. Han är nämligen inte högerextrem. Faktum är att han står för en politik som anses fullkomligt rimlig i de flesta europeiska länder, och som tilltalar en stor grupp väljare – som för övrigt inte heller är högerextrema.

Och det där med populism… Vad ÄR det egentligen? Att rätta politiken efter väljarnas vilja? Det är förstås det värsta man kan föreställa sig, om man är vänsterjournalist som Jonna Sima. Såna vill istället ha en nedlåtande uppfostringspolitik, där väljarna ska förbli brickor i Socialdemokraternas spel med experimentverkstaden Sverige.

Sima är också inne på att Åkesson, och följaktligen hans väljare, ”svartmålar” Sverige. Hon anser alltså att man ska mörka sanningen och måla upp en bild som enbart stämmer för de överprivilegierade grupper som aldrig behöver konfronteras med verkligen – grupper inom vilka hon själv har sin hemvist som privilegierad vänsterjournalist.

Det som är mest underhållande med den här texten är att Jonna Sima för bara några år sedan sannolikt skulle ha protesterat högljutt om Jimmie Åkesson blivit inbjuden till Nobelfestligheterna. Det är pinsamt, till och med för att vara en ledarskribent på Aftonbladet.

Foto: Skärmdump Aftonbladet