Frågan om abort väcktes under senaste valrörelsen. SD hade i sitt program förslag att gränsen när abort skall vara tillåtet sänks från 18 till 12 veckor. Detta väckte givetvis omedelbart övriga partiledares indignation – Annie Lööf ansåg t.ex. att ”kvinnan skall ha rätt till sin kropp”. Skall detta tolkas så att C anser att abort skall tillåtas intill födseln? Innebär ”att kvinnan skall ha rätt till sin kropp” att hon har exklusiv rätt till fostret? Att mannen/fadern inte har några rättigheter vad gäller fostret, ett av många lågmärken i den politiska debatten. En allvarlig fråga som därmed inte blev seriöst behandlad vilket den förtjänar.

Det förekommer att ett foster lever efter abort och sedan avlivats vilket väckt berättigad diskussion. Ett förslag som förts fram är en så kallad feticid. Detta innebär att man innan aborten inleds injicerar ett läkemedel till fostret som medför att fostrets hjärta stannar. Det kan beskrivas ”som preventivt barnamord med amerikanska avrättningsmetoder på foster som befaras visa livstecken efter en abort”. Det skulle av många uppfattas som ”att staten i sin totala hjärtlöshet och bristande respekt för livet har gått för långt”.

Det kan vara intressant att veta hur man gör idag. Finns det en praxis? Och i så fall, vilken grund har den? Vid födsel ges inte alltid den vård som behövs för att säkra överlevnad. Sjukhuspersonalen gör en bedömning av ett nyfött barns livschanser vilken kan innebära att den nyfödda inte får vård utan lämnas att dö. Ingen aktiv handling att ta ett liv men med samma resultat. Att rädda liv kan innebära mycket stora kostnader och i sin tur leda till vad många skulle anse som ett ovärdigt liv pga grava handikapp etc. Detta är svåra frågor men som måste hanteras.

Kanske man skall helt ifrågasätta aborträtten. I Sverige föds per år ca 120.000 barn och utförs ca 35.000 aborter. Det innebär att var fjärde graviditet avslutas! Det ger intryck av en hög grad av nonchalans. I Sverige har vi ”fri abort” inom det regelverk som gäller. Innebörden av detta är att abort inom regelverket (fram till 18 veckan) är lagligt. Eller har det också blivit så att det är gratis?

Graviditet är ingen sjukdom och abort inte sjukvård så kostnaden borde bäras av den som vill ha aborten utförd vilket troligen inte är fallet med tanke på antalet aborter. I Sverige finns många par som inte kan få barn och som vill adoptera och som får vända sig utomlands vilket är kostsamt och krångligt. Ett alternativ till abort är att föda och adoptera bort. Det är en olägenhet för en kvinna att bära ett foster fram till födsel men inte större än att det finns kvinnor som åtager sig detta mot ersättning (surrogatmammor).

Kanske man skall helt förbjuda abort vilket skulle innebära bättre adoptionsmöjligheter i Sverige för barnlösa par och lösa några av de problem som adresserats ovan. Samt spara kostnader i sjukvården om nu dessa 35.000 aborter är ”gratis” för den som får aborten utförd. Det borde kanske vara böter vid en oönskad graviditet. Det innebär ju att skyddsutrustning inte använts. Jämför med att man blir påkommen med att inte ha säkerhetsbälte i bil.

Annie Lööfs indignerade påstående understött av de övriga partiledarna när man attackerade SD som vill sänka gränsen när abort tillåts från 18 till 12 veckor ”att kvinnan skall ha rätt till sin kropp” väcker en annan fråga, nämligen männens rätt eller brist på rätt. Nu är det så att kvinnan kan fatta beslut att göra abort eller föda barnet. Mannen kanske är helt ovetande om att det blev en graviditet som han är part till och blir upplyst först när det kommer krav på underhåll.

Detta är inte en rimlig ordning. Mannen borde tillfrågas i tid om han är beredd att påta sig faderskapet. Om han inte är det är det kvinnan som får besluta om abort eller ta det fulla ansvaret för barnet. Den nuvarande ordningen är märklig och synnerligen ojämlik. Alla rättigheter tillfaller kvinnan.

Bengt Holmgren är samhällsdebattör, tidigare VD Bergvik Kemi AB, VD Oljeprospektering AB, Världsbanken, nu styrelseledamot i Medborgarrättsrörelsen i Sverige. Under 1989 till 2000 styrelseledamot och vice ordförande i Skattebetalarnas Förening.