Måste erkänna att jag i kritiska situationer har ett mycket begränsat civilkurage. Men en gång lyckades jag faktiskt avstyra ett krogbråk i Ryssland. Det var i mitten av 90-talet och jag var egentligen på väg till Västafrika. Men det flygbolag jag anlitat (som just då var marknadens billigaste) tog genvägen över Moskva, där jag måste tillbringa fyra timmar på flygplatsen.

Det började inte så bra. Min med kombinationslås förseglade dokumentportfölj blev uppsprättad i bagageinlämningen och länsad på värdesaker. Därefter råkade jag förolämpa en servitris på ett kafé, genom att begära en kopp kaffe och en bulle. Hon skällde ut mig efter noter på ett språk som jag tror var engelska. En vänlig herre som lyckats få sitt kaffe, kommenterade att mycket i Ryssland hade förändrats men servicenivån från Sovjettiden var fortfarande intakt.

Jag provade en restaurang istället och lyckades framgångsrikt inhandla en öl i baren. Stämningen var riktigt trevlig och jag bestämde mig för att tillbringa de återstående timmarna på just den barstolen. Jag hade god överblick över lokalen och såg bland annat hur en skäggig karl med något oroväckande ”stirrigt” i blicken klev in genom dörren. Han gick beslutsamt fram till disken där jag satt, och som en blixt från klar himmel kastade han sig över mannen bredvid mig. Mannen jämrade sig och kippade efter luft, medan den skäggige kopplade ett järngrepp runt honom. Alla andra runt baren tycktes ha förvandlats till is. Jag insåg att hjälterollen var reserverad för mig.

Jag rusade bort till en välbyggd kille med breda överarmar, som satt vid ett bord och käkade lunch.

”You are a strong man!” flämtade jag. ”Together we can help him!”

Den välbyggde höjde blicken från tallriken, lade ner gaffeln och reste sig upp. Han gick fram till baren, lyfte bort den skäggige som i förbifarten tappade järngreppet, höll honom med en hand och med den andra handen öppnade krogdörren. Det var lustigt att se hur ”the bad guy” flög ut från restaurangen och liksom studsade över flygplatsgolvet. Den välbyggde stängde dörren, gick tillbaks till sin plats och fortsatte äta lunch.

Eftersom vi var slagskämpar på samma sida, slog jag mig ner vid bordet. Det var fortfarande en timme tills flyget skulle gå och han berättade mellan tuggorna att han arbetade som fotbollsproffs i en europeisk klubb (minns inte vilken), men just varit hemma en vecka och hälsat på släkten. Det var på den tiden ryssar fortfarande var välkomna i idrottsvärlden. När det gällde tillståndet i Ryssland var han ganska fåordig, men det slog mig hur tryggt det kändes att ha en kompis av det slaget i vissa situationer.

Nuförtiden är det inopportunt att tala väl om ryssar, men jag tror samma sak hade kunnat hända i Ukraina. Jag minns ett rykte från flyktingåret 2015/16, då nyårsfirande nordafrikaner och araber begick massövergrepp på kvinnor i Köln och andra tyska städer. Attackerna misstänks ha koordinerats via någon okänd Facebookgrupp och mer än tusen kvinnor drabbades. Ryktet förtäljde att en gren av nyårsattackerna även nådde Kiev, fast det blev aldrig någon nyhet. Av det enkla skälet att hälften av förövarna hamnade i fängelse och andra hälften (som inte var lika lyckosamma) hamnade på sjukhus efter att ha slagits sönder och samman av de ukrainska männen.

Vet inte om ryktet var sant, men det verkar som att testosteronhalten bland män inte sjunkit lika brant på östsidan av gamla järnridån, som på den västra. I Sverige stöter man sällan på män av samma kaliber som fotbollsspelaren i Moskva. Och då talar jag inte enbart om muskelmassa utan också den egenskap man brukar kalla ”balls”. Istället får vi nöja oss med ”kraftkarlar” som Jan Jönsson.

Ett annat rykte säger att män ur den politiska högern (vad det nu innebär) ofta tänker på Romarriket. Ett skäl kan ju vara att Rom delades upp i en västlig och östlig del, där den västliga delen relativt snabbt invaderades av barbarer, medan den östliga höll stånd i ytterligare 1000 år. Det påminner onekligen en del om dagens situation. Den gamla europeiska kulturen trängs allt mer undan i städer som London och Paris, men är mera intakt i Warszawa och Budapest.

Huruvida det har med testosteronhalten att göra, är förstås svårt att veta.

BILD: Dolph Lundgren i rollen som ryske boxaren Ivan Drago i filmen Rocky IV (1985).