Jag har aldrig sett en hungrig katts lystna lovar kring en het gröt och ej heller känt kattens ångest över att slitas mellan hungern och risken att bränna morrhåren. Men jag har desto noggrannare studerat svensk samhällsdebatt och kan av detta dra slutsatser om hur svårt det är att närma sig brännheta och farliga ämnen.

I maj 2023 gjorde författaren Lena Andersson ett inlägg på Svenska Dagbladets ledarsida där hon resolut malde sönder ett antal debattinlägg på temat att många fattiga barn i Sverige regelbundet hungrar och tvingas svälta på helgerna när de inte får mat i skolan. Andersson gick till värvet med stöd av nutritionsforskning och expertis inom hushållsekonomi:

Hunger avhjälps genom mättnad som kommer av energi, främst från stärkelse och fett. De är fortfarande mycket billiga livsmedel. Det finns inte en vuxen i Sverige som inte har råd med ris, mjöl, jäst, potatis, baljväxter, lök, havre, couscous, och utöver det ett äpple om dagen.

En femkilossäck med ris kostar 170 kronor. Den innehåller dryga 17 000 kalorier. Dagsbehovet för en vuxen utan motion är 2 000. Potatis, mättande i alla former utom som chips och pommes frites, går lös på 130 kronor för 8 000 kalorier. Ett kilo hushållsost för 110 kronor med 2 700 kalorier och 290 gram protein ger ytterligare mättnad och smak.

Havregryn har det närmast ofattbart låga priset åtta kronor för 2 000 kalorier. En normalportion gröt kostar 70 öre, sockret att strö på 20 öre. På samma sätt är mjöl, jäst och vatten så billigt att det närapå kan betraktas som gratis.

Antingen är det amsagor som sprids, eller så har vi att göra med föräldrars vanvård och oförmåga att sköta ett hushåll.

Det tog naturligtvis hus i helsike. Andersson blev hudflängd i spalterna. Invändningarna, i falsett, gick i stort sett ut på att Andersson hade intagit ett överhetsperspektiv och saknade förståelse för den fattigdomens förnedring och den hjälplöshet i vilken samhällssystemets ondska hade placerat de undernärda och utslagna barnen och deras utsatta föräldrar plus att hon var kall och inhuman.

Sedan den debatten rasat ut utan något avgörande slag har jag funderat över hur det är möjligt att Anderssons sakliga och korrekta information, som lika gärna kunde ha kommit från Livsmedelsverket eller Socialstyrelsen, kunde väcka sådan samfälld indignation, i huvudsak från så kallade vänsterdebattörer. Så småningom har jag kommit fram till det som jag alltid brukar komma fram till, nämligen att det handlar om makten i Sverige och att Andersson utmanade makten utan att formulera det i klartext vilket dock inte behövdes eftersom maktens medialakejer – kulturjournalister och sådana – har känselspröt som är minst lika känsliga som morrhåren på en katt och här anade ett generalangrepp.

Angreppet var att Andersson påstod att barnen inte svalt. I ett normalt land skulle det uppfattas som en eloge gentemot de styrande. Men i Sverige är det inte så ty att hävda att folk inte är offer för onda krafter är detsamma som att påstå att välfärdsstatens affärsidé, som är att leta upp offer och att sedan med bidrag och andra insatser avhjälpa offrens lidande, är en onödig överloppsgärning. De kan ju, om man törs säga det, faktiskt äta gröt. Ännu brutalare uttryckt var det som om Andersson hade avslöjat hela välfärdsstaten som en obefogad börda för alla normalkompetenta medborgare som själva utan att klaga kan koka havregröt för 70 öre portionen plus 20 öre om man vill ha socker.

Vi styrs alltså av en stat som låtsas föredra dugliga medborgarna som kan stå på egna ben men i själva verket föredrar ett inkompetent folk eftersom bara en myckenhet hjälplösa offer ger staten ett tryggt existensberättigande. Och en trygg stat blir den fasta grund på vilken våra makthavare, politikerväldet, baserar sin makt.

Kan man tänka sig att de anställda på kommunernas socialkontor skickar sina klienter på kurs i grötkokning i stället för att skriva ut nya penninganvisningar? Nej, det kan man inte. Det tål inte folk att höra vilket bevisar vems tankar de tänker. Om förslagsställaren inte blir utskrattad kommer han strax att känna morrhåren svedjas.