Antag att två länder, som vi kan kalla USA och Sverige, av skäl som bara ett fåtal människor, jag till exempel, är förmätna nog att påstå sig kunna förklara, under de senaste tio åren blivit besatta av två varianter av samma psykiska defekt. Hos oss kallas defekten politisk korrekthet, i USA heter den wokism. Missbildningen i detta tankegods är att dess läror inte kan stå på egna ben utan kräver politiska ingrepp, alltså statliga regler och bidrag, för att överleva. Till exempel har myndigheterna i USA bestämt att folk av olika ras ska vara proportionellt representerade bland de intagna till högrankade universitet. Detta tillstånd uppstår inte av sig självt utan kräver politiska insatser. Politiskt korrekta teser förutsätter därför för sitt förverkligande att politiker tillväller sig mer makt så att de kan bestämma saker som inte uppstår naturligt. PK-ismen är på så vis politikerväldets skräddarsydda ideologi precis som socialismen var arbetarklassens. (Har du förstått nu? Du kan räkna med att frågan kommer på provet.)

PK-ideologin har vunnit särskilt starkt genomslag på de akademiska institutionernas humanistiska fakulteter. Inom naturvetenskapen gör den nya läran ingen motsvarande succé. Det beror nog på att begrepp som feministisk dramaturgi kan slinka ned ganska problemfritt medan kvinnosubtraktion bara framkallar löje.

I vilket fall som helst har läran slagit igenom med ungefär samma kraft i både Sverige och USA (och då inte bara på högre lärosäten utan också inom institutioner där de indoktrinerade studenterna så småningom finner sysselsättning och nya arenor att sprida sina läror såsom storföretag, myndigheter samt organ inom kultur och journalistik).

Därmed har jag kommit fram till den observation som ska föreställa den tvåfaldiga poängen i denna krönika, nämligen 1) att det både i Sverige och USA finns insiktsfulla människor som inte alls gillar den här väckelserörelsen samt 2) att amerikanerna kan vidta motåtgärder och faktiskt också gör det medan denna möjlighet inte står öppen för oss svenskar.

Marknadsekonomins grundbult är närings- och etableringsfriheten. Innebörden av dessa friheter är att den som är missnöjd med de varor och tjänster som erbjuds på en marknad har rätten att starta konkurrerande produktion. Detta är förstås i huvudsak bara en teoretisk frihet när det gäller universitetsutbildning ty kännedom om marknaden har där knappast trängt in annat än som någon vilsegången fotnot i en gammal text om nationalekonomins historia. För svensk del är detta lätt att bevisa eftersom det hos oss inte går att etablera högre lärosäten som konkurrerar med dem som ägs och drivs av politikerväldet. Försök att räkna de fria universiteten så får du se.

Märkvärdigt nog visar sig detta emellertid vara fullt möjligt i USA, ty ett helt nytt universitet – UATX eller University of Austin, Texas (bilden) – startades år 2021 i det många gånger uttalade syftet att aldrig söka den politiska korrektheten utan bara sanningen. Vi svenskar tar endast undantagsvis våra ideal på allvar, men i USA inträffar det faktiskt då och då vilket för det mesta beror på att människor satt in sina privata pengar i olika projektet för att de ska kunna förverkligas.

Märkvärdigt är också att UATX på bara några år lyckats locka till sig några av landets främsta intellektuella som hellre valt – håll med om att det kan låta patetiskt! – den intellektuella friheten på UATX än den bevisat instängda atmosfären på lärosäten som Harvard (som stoltserar med mottot Sanning). En i mitt tycke särskilt imponerande styrelseledamot är Bari Weiss, 40, tidigare journalist på New York Times, som skrev en protestartikel – som publicerades, även det är imponerande! – mot nonchalansen mot sanningen hos denna prestigetidning och därefter sa upp sig och startade UATX. Någon svensk motsvarighet går naturligtvis inte att tänka sig.