Idag är det ett år sedan terrorgruppen Hamas utförde den enskilt värsta massakern på judar sedan andra världskriget. Till en början fördömdes dådet men mycket snabbt flyttades fokus från terrorn till Israels försvar av sina medborgare. Nu bidrar påven och katolska kyrkan till att ytterligare förminska den antisemitiska massakern.

Under det senaste året har Sverige, och stora delar av västvärlden, skakats av antisemitism. Dagligen och stundligen skanderar islamister, i koalition med vänsterpartister och klimataktivister, död åt judarna på våra gator och torg utan att det sker några åtgärder från polisen. Vi har sett influerare sprida antisemitiska konspirationsteorier, en Lundaprofessor romantisera terror och ledaren för landets största parti ljuga och låtsasgråta i riksdagen för att skydda en Hamas-kopplad kollega.

Svenska medier rapporterar dödssiffror från den Hamasanknutna palestinska myndigheten utan ifrågasättande. Trots att det krigförande Hamas håller till i civila områden, och därmed gör den egna befolkningen till måltavlor, är det den angripna staten Israel som anklagas för folkmord.

Det man istället fördömer är det man kallar ”eskaleringen”.

Det låter ansvarsfullt och moraliskt men i själva verket är det högst försåtligt eftersom det används när Israel gör sin plikt och svarar upp mot de islamistiska terrorangreppen. Israel har inte samma rätt som andra stater att försvara sig, är budskapet, som bland annat kommer från FN.

Ett synnerligen osmakligt initiativ har nu kommit från påve Franciskus och katolska kyrkan. Påven har redan tidigt uppmanat till ”besinning” när Israel försvarat sig – han har även ifrågasatt Israels rätt att försvara sig – och nu uppmanar han också att viga årsdagen den 7 oktober åt bön och fasta för att be om fred och ett slut på våldet.

Som brukligt är vad gäller denne påve uttrycker han sig mycket fromt men ack så vagt när han bland annat säger:

”Det behövs, särskilt i denna dramatiska stund i vår historia, när krigets vindar och våldets lågor fortsätter att utplåna hela folk och nationer. (…) Låt oss vandra tillsammans. Låt oss lyssna till den helige Ande. Och låt oss ledas av den helige Andes bris.”

Krigets vindar och våldets lågor, minsann, men var är fördömandet av den terror som grundar sig i en önskan att slutföra det som Hitler inte lyckades genomföra?

I påvens uttalande finns inget tydligt erkännande om vem som bär skulden för det som sker. Istället vill han alltså göra 7 oktober till en bönedag mot våld i största allmänhet – även det våld som Hamas, genom att fegt och ynkligt positionera sig i civila områden, tvingar Israel att genomföra i Gaza.

Påvens initiativ är ett skamlöst förminskande av massakern och det terrordåd som gett upphov till det senaste årets lidande. Hans agerande står inte långt efter agerandet hos svenska Hamasvänner, som beslutat att arrangera demonstrationer mot Israel just denna dag, eller agerandet från skattefinansierade SVT, som låter en kvinna med libanesiska rötter göra 7 oktober till sin egen sorgedag med fokus på släkten i Libanon.

Katolska kyrkan borde ha mer anständighet än att sudda ut morden, våldtäkterna, tortyren och kidnappningarna som skedde den 7 oktober genom att usurpera det som skedde för en dag då rättrogna katoliker ska stoltsera med sin fromhet. Eftersom de kristna kyrkorna generellt haft mycket svårt att förbehållslöst fördöma terrordådet, utan med få undantag har lagt till ett försåtligt ”men…” är det dock inte förvånande.

Nu, när 7 oktober inte längre handlar om judar och israeler utan om ”krigets vindar och våldets lågor” i största allmänhet, kan alla ängsliga kristna andas ut. Även de mer katolikskeptiska svenskkyrkliga och frikyrkliga prästerna och pastorerna kommer naturligtvis att anamma påvens uppmaning. På så sätt slipper de rucka på sin världsbild, där en speciell grupp utpekas som offer i så stor utsträckning att en terrorgrupp till och med kan begå massmord i dess namn utan att de avkrävs ansvar.

Foto: Skärmdump Youtube