Många frågar sig varför just Västerlandet – som nått en så häpnadsväckande grad av välstånd och trygghet jämfört med andra civilisationer – plötsligt ser ut att rusa mot sin undergång. Här är några vanliga förklaringar:

• Politikerna har blivit korrumperade och sviker sitt folk.
• Folket förstår inte längre sitt eget bästa och röstar på fel politiker.
• En kapitalistisk elit styr i kulisserna och manipulerar oss via media.
• Det flyttar in för många analfabeter från Afrika som vi måste ta hand om.
• Muslimer runt om i världen har bestämt sig för att krossa Västerlandet.

Det ligger ett korn av sanning i vart och ett av de här påståendena, men det räcker inte. Europa har varit illa ute förut. Vi har överlevt missväxt, fanatiska ideologier, illvilliga härskare, krig och förödelse, samt ett flertal invasionsförsök från islam – detta i kombination med en (till ganska nyligen) illiterat befolkning. Det är som att ett okänt virus börjat bryta ner våra samhällen inifrån.

Jag växte upp under den epok då Europa blev Västerlandet. Eller som tecknaren Ulf Lundkvist så träffande uttryckte det: ”Genom Berlin gick det en mur, och på ena sidan var det kul”.

På vår sida av muren upplevde vi en frihet som ingen generation före oss kommit i närheten av. Vi kunde resa vart vi ville, utbilda oss till vad vi ville, jobba med vad vi ville och tycka vad vi ville, utan att hamna i fängelse. Oavsett vilka val vi gjorde fanns alltid pengar över till en hyfsad levnadsstandard och en trygg ålderdom.

På andra sidan muren framlevde människor sina liv i trista hyreskaserner, med begränsad frihet, dåliga framtidsutsikter och utan möjlighet att se världen. Idag är det framför allt de här länderna som ser farorna med woke-kulturen, islamiseringen och massinvandringen. Det kan verka motsägelsefullt, men de folk som drog nitlotten efter andra världskriget och hamnade under Sovjetunionens förtryck har varit bäst på att bevara sitt europeiska kulturarv. Här ser Europa fortfarande ut som Europa och de flesta som bor här är européer. Kan det vara något galet med den västerländska friheten?

Unikt för Västerlandet är att friheten inte bara består i att välja varor på en marknad, gå vilken utbildning man vill, rösta på valfritt politiskt parti eller flytta ihop med den partner man har lust med – utan också att fritt kunna välja sin egen identitet. Det kan låta oskyldigt, men om var och en ges exklusiv rätt att definiera sig själv och få sina val respekterade, riskerar följande att hända:

Fler och fler grupper av individer tar sig friheten att definiera sig som särskilt utsatta och i behov av samhällets stöd. Ekonomiska migranter definierar sig som flyktingar, terrorister definierar sig som frihetskämpar, friska definierar sig som sjuka, kriminella definierar sig som minderåriga, lata definierar sig som arbetsoförmögna, mörkhyade definierar sig som offer för rasism, aktivister definierar sig som experter, kvinnor definierar sig som hjälplösa för att ta några exempel. Vidare kan män definiera sig som kvinnor eller tvärtom, beroende vilka fördelar man tycker det andra könet har. Grupper som inte ser sina krav tillgodosedda, kan slutligen definiera sig som förtryckta och idka ”självförsvar” i form av upplopp och kravaller.

Den som innehar regeringsmakten under såna förutsättningarna kommer att ha fullt upp med att skapa rättvisa, utan att någonsin lyckas. Även rättvisa är nämligen en definitionsfråga som varierar kraftigt mellan grupperna. Tyvärr kommer allt färre individer i beslutande ställning att definiera sig som ansvariga för landets avloppsnät, försvar, hälsovård, infrastruktur, poliskår, krisberedskap, energiförsörjning, gränskontroll och skolsystem. Så dessa verksamheter kommer att förfalla, eller tas över av lycksökande entreprenörer.

Den som växte upp i Östeuropa under 1900-talet har troligtvis ett annat frihetsbegrepp. För dem är frihet ungefär liktydigt med att slippa vara ockuperade av en kommunistisk stormakt. Varken mer eller mindre.