
Ni har säkert hört att Astrid Lindgrens Vi på Saltkråkan skall få en ny version som är anpassad till dagens multikulturella samhälle. TV-serien är ju egentligen en återblick till det skärgårdsliv som fanns i Stockholm på 1960-talet, nästan som August Strindbergs Hemsöborna, fast på ett annat vis och i en annan tid.
Vi som är födda och uppväxta från 1960-talet och något decennium längre fram, känner ju igen oss i de lite stereotypa formerna. Att kalla någon ”farbror Melker” var bara något år bort när jag växte upp. Vissa barn kallade fortfarande folk för tant och farbror, men det var nog sällsynt. Nu skall ingen kallas farbror Melker.
Glappet mellan min uppväxt och den Tjorven, Pelle, Malin och de andra hade, var ju själva nerven i den TV-serien. Jag visste att jag hade missat ett fantastiskt skärgårdsliv – även om jag senare i mitt liv fick många fantastiska år i Stockholms skärgård. Kanske rent av därför.
Men även glappet i tidsepoken hade nerv. Det kanske var just de där glappen som gjorde TV-serien så populär och värd att se om.
Även andra svenska klassiker som Vilhelm Mobergs Utvandrarna och Raskens har den där dimensionen av att det är oss svenskar det handlar om. De hade där tuffa levnadsvillkoren, något som vi ska vara oerhört tacksamma för att vi inte längre behöver ha.
Att vi i vår tid möter oss själva i en svunnen tid gör att vi kan reflektera över vilka vi är nu och hur det har gått till att vi kommit dit vi är idag.
Därför är det historieförfalskning att flytta svenskt skärgårdsliv från 1960-talet till vårt multikulturella samhälle. Om vi inte förstår vår egen historia, kommer vi inte heller att förstå vår samtid. Saker och ting har hänt med oss även de senaste 50 – 60 åren som vi behöver förstå.
Jag menar att en nostalgisk TV-serie om vårt 1970- och 1980-tal hade varit mer på sin plats. Vi svenskar behöver tillåtas att få tänka oss tillbaka till den tid som har flytt och minnas det land som togs ifrån oss.
Foto: Tjorven, Pelle och Stina njuter 60-talets sommarliv i Stockholms skärgård (skärmdump Youtube)
Micael Östlund är dalmas och har varit egen företagare den största delen av livet. Intresserad av människor och av vårt samhälle, vilket ofta leder in både på politik och till existentiella frågor.


