Jag, som varit statligt anställd framtidsforskare, vore den förste att erkänna att framtiden inte kan förutsägas annat än när det gäller erfarenhetsmässigt säkrade profetior såsom att det tyvärr snart kommer att bli en svalare höst och sedan, ännu värre, en kall vinter. Mer trosvissa påståenden om framtiden ska man akta sig för eftersom de så sällan slår in.

Men Elon Musk jobbar inte med skattefinansierade svenska spådomar och behöver därför inte ålägga sig sådana hämningar. Enligt Dagens Nyheter den sjunde augusti säger han, apropå de alltmer våldsamma kravallerna i England att ”inbördeskrig är oundvikligt”. Jämtlandsbloggaren Jens Ganman håller med, i varje fall om att upploppen och tumultet kommer att uppstå här liksom i England:

Blir det kravaller även i Sverige? Med rötter i religion och kulturell diskrepans? På sikt – ja. Allt tyder på det. I Tyskland, England, Irland, Frankrike, Italien, Holland… har den förda migrationspolitiken havererat och till slut utlöst stor social oro bland befolkningen. Vi ser konsekvenserna av försöket att smälta ihop moderna demokrater med medeltida teokrater i detta nu (England). Det går inte jättebra. Går inte alls kan man väl säga.

Men skulle det som händer därborta verkligen kunna hända här? I det ombonade folkhemmet där vi löser svåra konflikter med samtal och fika?

Ja, det skulle det – och det är dit vi är på väg. Förlåt men det är så.

Räknat i grymhet, skoningslös brutalitet och blodig beslutsamhet är inbördeskrig värre än andra krig eftersom de drivs av i olika folkgrupper djupt fästat hat, inte av på order av ett nationellt etablissemang som blivit ovän med ett annat nationellt etablissemang. Under första världskriget sjöng de stridande arméerna tillsammans Stilla natt på julafton. De hatade inte varandra utan hade bara i uppdrag att döda motståndaren.

De stämningar som kan leda till att inbördeskrig bryter ut har myndigheterna inte mycket kontroll över. De 6 000 specialpoliser som den engelska regeringen nu mobiliserat för att få bukt med upploppen kan kanske åstadkomma ett tillfälligt lugn men inte få stopp på hatet. Och varför ska specialpoliserna våga livet? De hatar ju inte utan är bara anställda.

Ju närmare inbördeskriget kommer desto mer ointressant och meningslös blir sanning och sakförhållanden för de inblandade parterna. Alla uttalanden förvandlas till och tolkas som propaganda, gärna desinformation från ryska trollfabriker (som självklart gör sitt bästa för att förvränga allt de anser behöver förvanskas). Inte ens rimliga påståenden kan accepteras utan besvaras med stenkastning eller åtal allt efter vad den berörda aktören har i sin verktygslåda. Till exempel ska Elon Musk enligt DN ha sagt att ”det som sker nu är följderna av massinvandring och öppna gränser”. Det tycker jag är ett hyggligt balanserat uttalande men det tycker inte premiärminister Keir Starmer som genast svarar att ”det är omöjligt att rättfärdiga den sortens uttalanden”. Omöjligt att rättfärdiga något som jag och de flesta jag känner skulle betrakta som en ganska alldaglig observation? Hur ska det då kunna bli någon dialog som förebygger ett inbördeskrig?

Det blir inte heller någon dialog mellan Musk och Starmer som tillhör samma kultur och språkkrets och därför i ett civiliserat sammanhang borde kunna träffas till five o´clock tea och komma överens om något rimligt. Men i stället fortsätter de sitt onödiga och kontraproduktiva gräl om i sammanhanget meningslösa saker såsom att Musk stöder Donald Trump.

Om dessa två etablissemangsfigurer saknar den ansvarskänsla och självkontroll som eventuellt skulle kunna ljuta olja på de upprörda vågorna i folkhavet, hur ska någon då kunna bromsa ett hotande inbördeskrig mellan ”högerextrema grupper” och ”antifascister” som vid det här laget är förblindade av sitt ömsesidiga hat och egentligen struntar i sakfrågor som om den 17-årige knivmördaren i Southport var född i Rwanda eller i Wales och om han är muslim eller kristen. Det är varandra de vill åt och de skyr inga argument.