The European Council on Foreign Relations heter en forsknings- och sammanträdesorganisation som jag knappt hört talas om men som av det mesta att döma borde väcka min aktning eftersom den har tre dussin europeiska länder som medlemmar med framstående nationella politiker, däribland en polack som heter Aleksander och en gång var min studiekamrat vid universitet i Bologna samt, i Sveriges fall, till exempel ordföranden Carl Bildt, som representanter. Organisationen kallar sig för ”en unik strategisk gemenskap som samlar välkända europeiska beslutsfattare, experter, tänkare och opinionsbildare som verkar som ambassadörer och företrädare för ECFR:s idéer”.

Nu har organisationen just publicerat en undersökning av hur medborgarna i femton europeiska länder ser på Ukrainakriget och vad de tror om framtidsutsikterna. Jag brukar misstro organisationer som ECFR men dessa resultat är intressanta om de är sanna. (Det måste finnas hur många felkällor som helst när man ska sammanställa excelark från femton olika nationella datainsamlare.)

Det kanske intressantaste men för mig mest oväntade – om än, när man tänker efter, mest logiska – resultatet är att ukrainarna, som ska kriga, verkar mer stridslystna och segervissa än de övriga européerna, som ska betala men inte riskera livet. Enligt rapporten vill ukrainarna ha vapen från väst för att vinna kriget medan européerna ställer upp med militär hjälp för att fredsförhandlingar ska kunna upptas snabbare. På liknande sätt är det med planerna på ukrainskt medlemskap i EU och Nato. Ukrainarna tycker sig ha förtjänat detta som belöning för sitt krigiska mod medan européerna ser medlemskapen som brickor i förhandlingsspelet.

58 procent av ukrainarna tror att de kommer att vinna kriget – 70 procent om de får mer vapen av väst. Andra europeiska länder har betydligt svagare tro på Ukrainas segerchanser. Såklart att ukrainarna själva har anledning att tippa sig som vinnare, särskilt om de får mer bistånd.

Ukrainarna får också bedöma pålitligheten hos sina sympatisörer. Storbritannien är pålitligast enligt 84 procent av ukrainarna, Litauen kommer tvåa. USA ligger på 78 procent. När det gäller fredsvillkor tycker 45 procent av ukrainarna att det är viktigare att behålla den geopolitiska självkontrollen, till exempel rätten att gå med i Nato och EU, än att få tillbaka de landområden som Ryssland tagit. 26 procent tycker tvärtom.

För att skapa förståelse för olika europeiska länders politik delar ECFR in dem i två grupper, dels ”fredslägret” som vill se att förhandlingar snarast kommer igång. Dit hör Bulgarien, Grekland och Italien. ”Rättviselägret” vill att kriget ska fortsätta tills Ukraina vunnit (något som knappt någon enligt en del uppgifter tror kan inträffa). Dit hör Estland, Storbritannien, Polen, Portugal och Sverige. Övriga länder har inte bestämt sig.

Några uppgifter om Sverige förvånar mig. Sverige är mer hökaktigt än de flesta andra europeiska länder. Bara Estland är mer angeläget att skicka vapen och ammunition till Ukraina. Bara Estland är mindre angeläget än Sverige att pressa på för fred. Sverige är också det land som är mest positivt till tanken att skicka egen trupp för att slåss i Ukraina.