Många reagerar säkert på rubriken. Sovjetunionen var ett katastrofprojekt som resulterade i massmord, arbetsläger, utrensningar, materiell misär och ett så korrupt system att ingen vågade lita på någon. Självfallet vill varken Klaus Schwab eller någon annan globalist (hur cyniska de än må vara) åstadkomma något liknande.

Men då ska vi komma ihåg att globalismen ännu befinner sig på planeringsstadiet. Den har visserligen kommit en bit på väg, men vi lever fortfarande i suveräna nationer med egna regeringar som i princip kan föra sin egen politik. Globalismen på planeringsstadiet bör alltså jämföras med ”Sovjetunionen på planeringsstadiet”. Annars gör man det klassisk misstaget att blanda äpplen och päron.

Sovjetunionen på planeringsstadiet målade upp ett fantastiskt samhälle. Kommunismen garanterar att alla får sina behov tillgodosedda. Alla arbetar efter förmåga och mänskliga svagheter som egoism, profithunger, avund och nepotism är som bortsopade. Den nya människan (Homo sovieticus) har insett att alla måste bidra solidariskt, och att den elit som sett ljuset måste hålla i trådarna. Jag tror inte ens Stalin drömde om att bli historiens näst värsta massmördare (efter Mao) – även om han insåg att man måste knäcka några ägg på vägen mot paradiset.

För att säkerställa att lokalbefolkningen inte kände sig överkörd hyllades subsidiaritetsprincipen; ”All makt åt sovjeterna” – därav namnet Sovjetunionen.

Så varför fungerade det inte i praktiken?

Om vi ska vara välvilliga – och bortse från det faktum att Sovjetstaten grundades av ett gäng sällsynt hänsynslösa psykopater – glömde man att ta hänsyn till den mänskliga naturen. ”Homo sovieticus” är liksom ”Den globala människan” en teoretisk konstruktion, utan stöd i våra gener. I takt med att undersåtarna insåg att inte heller ledarskiktet levde upp till de högt ställda idealen, blev det svårare att få dem att samarbeta. Och ju färre som ville samarbeta desto fler ägg måste man knäcka… och så vidare, hela vägen till Gulag.

Även globalisternas vision låter ”helt enkelt underbar” (för att citera Askungen). Se bara hur välordnat allt kommer att bli när man förverkligat Agenda 30. Men läser man mellan raderna inser man att genomförandet torde kräva minst en uppdaterad version av Homo sovieticus. Precis som sovjetledarna förutsätts globalisterna agera för mänsklighetens bästa – vilket ger dem ett moraliskt övertag över nationella politiker, som bara företräder sina väljare och i många fall är korrumperade. Men när undersåtarna inser att globalister är av samma skrot och korn (eller värre) kommer ägg att behöva knäckas.

De flesta vet vad kommunismen innebär, men det är inte lika solklart vad som menas med globalism. Ibland hör man åsikten att ”globalism” är en konspirationsteori, med syfte att misskreditera välbärgade filantroper som vill rädda planeten. Därför dristar jag mig till att göra en egen definition:

Globalismen är en ideologi, enligt vilken hela mänskligheten bör ledas av en upplyst elit (som inte nödvändigtvis behöver utses i demokratiska val). Denna verkar genom globala organisationer som överordnas nationella regeringar. Till skillnad från bolsjevikerna tar man inte makten genom revolution, utan dels genom infiltration – en metod som visat sig framgångsrik i många andra sammanhang, till exempel 68-vänsterns marsch genom institutionerna eller islams etablering i västvärlden – dels genom kontroll av media.

En vanlig motreaktion är denna: ”Du tror alltså världen styrs av en liten grupp superskurkar, som från en hemlig kommandocentral genomför sin ’master plan’? Du har sett för många James Bondfilmer!”

Men så behöver inte alls vara fallet. 68-vänstern kunde genomföra sin marsch genom institutionerna, utan någon hemlig skuggregering. Ändå lyckades dom. Islamisterna kunde ta sig ända in i hjärtat av Europas demokratier, utan någon Stormuftin som höll i trådarna. Varken Klaus Schwab eller Bill Gates behöver utropa sig till världshärskare för att genomföra sina idéer. Det räcker att tillräckligt många mäktiga människor tjänar på att röra sig åt samma håll, eller tror sig tjäna på det. Fördelen med revolutionära förändringar utan ”revolution”, är att de flesta av oss knappt märker det. Inte förrän skollunchen en dag består av mjölmaskar och vi inte längre kan logga in på internetbanken för att vi glömt vaccinera oss.

Kommer globalisterna då att lyckas? Om globalismen kan liknas vid ett ”imperium i sin linda” är min prognos att ju bättre det går i början, desto större blir fallet på slutet. Imperier som gapar över för mycket blir sällan långlivade. Kanske går det inte lika illa som i Sovjetunionen, men det kan också gå värre. Ingen vet till exempel vilka humanitära katastrofer klimatpolitiken kan leda till, om den tillämpas fullt ut. Kommer de öppna gränserna att sluta i inbördeskrig i land efter land? Kommer man att kunna bedriva storskalig industriproduktion, även efter ”den gröna omställningen”?

Kommer vanliga människor att få mat, när de inte längre får använda fossila bränslen eller driva konventionella jordbruk?

Upplösningen av Sovjetunionen var trots allt en ganska fredlig process, medan upplösningen av Osmanska riket, Nazisternas tredje rike och Brittiska imperiet ackompanjerades av två världskrig. Kommer det att krävas ytterligare ett världskrig för att avveckla globalismen och förpassa Agenda 30 till historieböckerna?