Ingenting är mer svenskt än midsommar och inte ens decennier av massmediala och politiska försök att lägga sordin på firandet kan få svensken att sluta njuta av denna storslagna tradition. Midsommarfirandet sitter helt enkelt i våra gener.

Det är förstås just därför det svenska midsommarfirandet sticker i ögonen på de pk-marinerade. Hur kan svensken ha mage att fira en ursvensk tradition utan att skämmas? I åratal har det skrivits om fyllan, om det töntiga i att dansa ”små grodorna”, om att vi exkluderar minoriteter när vi samlas kring buffébordet och så vidare i all oändlighet. Men det går inte att rubba svenskens kärlek till midsommaren. Där är vi benhårda.

Som barn firade jag midsommar i Kristinehamn, hemma hos morfar och moster. Det var lövad veranda, prästkragar i varenda vas och så sill, färskpotatis och nubbe förstås. Morfars egenhändigt odlade jordgubbar hade sällan hunnit mogna vid den tiden – och det fanns verkligen inte på kartan att köpa – så till efterrätt brukade det bli rabarberpaj eller rabarberkaka istället. Med hemgjord vaniljsås, så som bara mamma kunde göra den.

Om vädret tillät dukade vi i trädgården. Om inte så satt vi i finrummet. Det kallades så på den tiden, och det användes verkligen bara vid särskilda tillfällen. På födelsedagar, påsk och jul – och på regniga midsommaraftnar.

Som vuxen har jag firat midsommar på alla tänkbara och otänkbara sätt. I London och New York, i tält på Öland och på Orust, i Skåne och Värmland och hemma i Stockholm. Vissa midsommaraftnar har jag jobbat.

Det gjorde jag bland annat midsommaren 1987, då termometern visade 10 grader och regnet hängde i luften mest hela helgen. Då jobbade jag på ett behandlingshem för missbrukare, och det var trevligare än det kanske låter. Verksamheten var inhyst i vad som tidigare var ett gammalt sanatorium – en fantastisk faluröd gård med snickarglädje, inglasad veranda och utrymmen som gjorda för trevlig samvaro. Det dukades upp en klassisk midsommarlunch minus nubben och på kvällen satt vi på den inglasade verandan och spelade kort och brädspel medan åskan gick och regnet vräkte ner.

Nyårsafton samma år var det för övrigt 11 grader. Så underligt kunde alltså vädret vara även före klimatkrisens tid.

I år firar maken och jag midsommar hemma på balkongen. Det vankas sill och färskpotatis med massor av dill och i kylen står gubbröran klar. Eftersom jag än idag förknippar midsommaren mer med rabarber än med jordgubbar blir det rabarberpaj. Med hemlagad vaniljsås förstås – om än inte lika perfekt som min mammas. Man kan inte få allt.

Hur du än firar önskar jag dig en riktigt fin och glad midsommar!

Foto: Svensk midsommar (wikimedia commons)