Eurovisionsveckan i Malmö går åt pipsvängen. Malmöbandet Crying Day Care Choir har nämligen beslutet att hoppa av. Ursäkta? Har du aldrig hört talas om dem? Det behöver du inte oroa dig för. Någon på SVT känner i alla fall till dem och har nu beslutat sig för att ge dem gratisreklam samtidigt som vi tittare får roa oss med intellektuell lyteskomik av sällan skådat slag.

Crying Day Care Choir är ett ”familjeband”, får vi veta.

”Sara Elz är gift med Jack Elz, och Bill Nystedt är Jacks bror.” står att läsa, ungefär som om namnen skulle vara bekanta för en bred allmänhet.

Det är de inte. Förmodligen är de inte ens kända för majoriteten av Malmös befolkning. Men det vill SVT förstås råda bot på så de gör beredvilligt reklam för dem genom att visa en av familjebandets videos. Där får trion tillfälle att visa att de både kan sjunga krystat avspänd dussinpop och framföra en lådcykel på stadens gator. Lekfullt men också med ett uns av allvar, med tanke på det ansvar vi alla har för klimatnödläget.

Nyligen presenterades trion som en av 160 underhållningspunkter på det program som Malmö nu planerar inför den stora schlagerfinalen. Men nu har Sara, Jack och Bill alltså beslutat sig för att hoppa av. Liksom de andra 1000 okända (plus något dussin kända) ”artister” som redan tidigare fått oproportionerligt med utrymme i medierna, känner Crying Day Care Choir att de nu vill bojkotta alltsammans eftersom den lede fi, Israel, tillåts vara med.

Sara Elz, vars utstrålning ger vibbar av ett linsgrytekollektiv anno 1972, tror sig se djup och intellektuell ut när hon berättar om beslutet. Hennes panna är allvarsamt rynkad, hennes minspel bekymrat och hennes röst lågmäld och lagom dröjande när hon tar till orda:

– Vi tänkte innan att de liksom inte har… hade så mycket med Israel att göra det som vi skulle göra utan att vi skulle spela ABBA-låtar på gatan… men sen ju längre som de har GÅTT och ju meer… eeh… eem… som vi också har själva har blivit uppmanade till att de e bojkott liksom som… eee… de man ska göra idag… (drar häftigt efter andan) så kände vi att viii kan inte… stå bakom de…

Ursäkta mig ett tag. Lyssna på den här en gång till:

”de e bojkott liksom som… eee… de man ska göra idag…”

Jaså det är det? Vem har bestämt det? Palestinska föreningen i Rosengård? Vänsterpartiet i Malmö? Smurfarnas äldste? Eller är det någon sorts universell högre makt som trätt in och förklarat vad som gäller?

Svågern Bill Nystedt (om SVT:s namninformation stämmer) anlägger även han en passande min av rättrådighet när han visar upp sin lysande förmåga att lägga fram sin sak:

– Det tog många diskussioner liksom bland oss å… öööh… eem… me kollegor i musikbranschen också… (andas in djupt). En del av oss tycker att… (häftig inandning) vi har en… en… en… musikfest i en stad som vi e stolta över kulturen i den här stan. Vi har inte ändrat oss (fnissar hörbart) i…i…i… var vi står utan snarare va-va vi vill va vi väljer å göööra me… me… våran plattform.

Vilken plattform? Golvet hemma i vardagsrummet? Den lokala pizzerian? Nej visst nej, de har ju fått skattefinansierade SVT som plattform nu.

Som om Crying Day Care Choir vore ett band av dignitet, med enastående makt att påverka, säger reportern, inte utan ett visst mått av hoppfullhet i rösten:

– Ni e inte de enda Malmöbandet som… eeeh… har valt att hoppa av programmet, tror ni att det här skulle kunna bli en trend?

Sara svarar trosvisst:

– Kanske inte en trend men att ja tror att de va flera precis som vi som innan tänkte att aaa man gör de här men att man använder de… framträdandet till att man ändå sup-supportar palestinska… (inandning) eeeh… grupperna. Då tror ja också att de att fler artister kommer att… gå åt de hållet!

Ett starkt statement som verkligen gör skillnad!

Hur Malmös befolkning och resten av världen ska klara sig utan att få njuta av Crying Day Care Choir och deras ABBA-covers står skrivet i stjärnorna. Vi får helt enkelt göra så gott vi kan för att hantera den förlamande besvikelse och det nattsvarta mörker som nu infinner sig.

Foto: Skärmdump SVT