För några dagar sedan dog nobelpristagaren i ekonomi Daniel Kahneman som år 2002 upphöjts till kretsen av oförgängliga tänkare för att han skrivit några böcker som sedan tycks ha gjort succé som flygplatslitteratur. Jag vet varför. Det beror på att unga företagsanställda vill skryta med att de läst eller i varje fall äger en nobelpristagarbok från vilken de hämtat en eller flera observationer varmed de räknar med att imponera på kollegorna.

Kahnemans mest kända bok heter Tänka, snabbt och långsamt och går ut på att den mänskliga hjärnan har två växlar. På den ena tänker du fort men ofta fel, på den andra tänker du oftare rätt och kan med den växeln kanske korrigera fel du gjorde med den första. Ibland i varje fall. Jag har aldrig varit imponerad av Kahneman och hans kollega Tversky annat än just när de gäller det där att förvandla banala psykologobservationer till (troligen lönsam) flygplanslektyr. Så här skrev The Wall Street Journal om det långsamma tänkandet:

Tänk på ”Linda-problemet”, som blev herrarna Kahnemans och Tverskys mest berömda experiment. Försökspersonerna ombads att läsa en beskrivning av Linda, en ensamstående, 31-årig kvinna med en filosofiexamen som hade engagerat sig för vänsterfrågor som kärnvapennedrustning på college. Försökspersonerna tillfrågades om vilken av två möjligheter som var mest sannolik: att Linda var bankkassörska eller att Linda var bankkassör och aktiv feminist. Logiskt sett måste konjunktionen av två saker vara mindre sannolik än en av dessa två saker ensam. I det här fallet måste det finnas fler bankkassörer än feministiska bankkassörer, och det måste åtminstone finnas en chans att Linda är en av de icke-feministiska bankkassörerna, så ”bankkassör” är det rätta svaret. Men 85 % av studenterna valde fel svar. På samma sätt kommer personer som ombeds att uppskatta sannolikheten för en börskrasch nästa år sannolikt att ge en större sannolikhet för en börskrasch som utlöses av en europeisk skuldkris än för en börskrasch i sig – även om den senare är en enda händelse och den förra en kombination av två.

Såklart att det på 60-talet troligen fanns fler kvinnliga bankkassörer som inte var feminister än sådana som var det. Men tankeexperimentet med börskrascher? Börskrascher kan tydligen utlösas av en ”europeisk skuldkris” eller av något annat (”en börskrasch i sig”). Folk tror tydligen att europeiska skuldkriser är farligare än krascher orsakade av annat. Det låter imponerande. Men så långt i sin mansplaining kommer nog inte den unge företagsanställde. Det räcker att han säger att han har två växlar.

Det fanns inga nobelpris på 1600-talet annars kunde William Molyneux och John Locke dela på ett sammanslaget oftalmologi- och geometripris. Filosofiprofessor Svante Nordin redogör för fallet i sin bok Filosoferna.

Molyneux hustrus ögonsjukdom drog hans intresse till optiken och till oftalmologin. Han skrev 1693 det brev till Locke där han reste sitt sedermera så omtalade problem. Antag, resonerade han, att en person som från födseln varit blind plötsligt fick sin syn. Antag att denna person sedan tidigare genom beröring lärt sig skilja mellan en kub och ett klot. Skulle han nu genom synsinnet om han förevisades en kub och ett klot kunna säga vilket som var vilket? Locke, liksom Molyneux själv, svarade ”Nej!” Kunskapen om kuben och klotet kommer liksom all annan kunskap om yttervärlden till oss genom sinnena. Men känseln och synen ger oss helt olika intryck. Idén om en kub eller idén om ett klot förmedlade genom beröring är därför helt andra än idéer om kub och klot förmedlade genom synsinnet.

Frågan kom att diskuteras bland Europas främsta filosofer. Den var svår redan då.