Två bemärkta, tyska filosofer är särskilt obegripliga, Hegel och Kant. En gång fick jag i uppgift av en professor att sammanfatta en textsida av Kant. Det gick jag bet på. På liknande nesliga sätt har jag i följande text blandat ihop de två filosoferna och därmed åstadkommit en berättelse som bara delvis är sann. Om du bara kommer ihåg att det var Hegel som hade ugglan och Kant som bodde i Königsberg så kommer du att klara varje tentamen.

Det finns någonting som heter tidsanda (och uppfanns av Kant; kanske det enda begripliga som formulerades av den mannen om man inte ska räkna bidrag av hans Dr Watson, ugglan Minerva, som han släppte ut på kvällen för att hon skulle återkomma morgonen därpå fulladdad med färska nyheter om nattens begivenheter.)

Tidsandan förhåller sig till historien som en enskild bild till den video där den ingår, nämligen som ett fruset ögonblick i historiens stora skeende.

Att Kant använde denna rätt komplicerade metod – att dra slutsatser om existensens långsiktiga karaktär på grundval av de stillbilder av tillvaron som hans fågel kom hem med på morgonkvisten tillsammans med en påse krispiga frallor – berodde på att Kant själv aldrig gick någonstans för att på egen hand upptäcka något. Under hela livet lämnade han aldrig sin hemstad Königsberg. Det sas att man kunde ställa klockorna efter hans dagliga promenader. Många gjorde det också. På det viset var han en allmännyttig filosof och det var därför han behövde sin spanaruggla för att få reda på vad som hände på andra sidan Stendammsporten (numera Segertorget) i stadens centrum.

Sedan några årtionden befinner sig tidsandan i vår del av världen – västvärlden – i ett beklämt tillstånd. Ugglans dagligen levererade rapporter om humöret i vårt samhälle, det vill säga tidsandan, försämras stadigt. Ugglan skäms över de nyheter hon kommer med och täcker ögonen med ena vingen för att markera att hon själv är oskyldig och linkar sedan till den ugglepinne där hon sovande ska tillbringa dagen.

Grundtemat i Kants bevarade redogörelse för den långsiktiga tidsandan sedan ett halvsekel är tämligen enahanda även om den med tiden framförs med tilltagande kraft allt eftersom ugglan kommer hem med nya trista tidender. Det blir kort sagt värre.

Då det jag skriver kan verka fullt lika obegripligt som någonsin ett stycke av Kants Kritik av det rena Förnuftet ska jag illustrera med ett exempel på hur tidsandan förvandlas till sin motsats utan att folk besvärar sig det allra minsta. Det handlar om någon så banalt som barns tillåtna skärmtider för mobiler, i-Paddor och liknande.

Den allmänna observation som alltså ska förklaras till barnens skärmtid är den hela västvärlden grasserande försämringen av skolbarnens kunskaper och tilltagande neurotiska störningar (som egentligen vem som helst begriper beror på att barnpsykiatriker och pedagoger vill höja sin status genom att tillämpa ständigt förnyade tänkesätt där bristen på lyckade resultat förvandlas till nya skäl att tillämpa ny och oprövad psykiatrisk teknik).

För tio eller tjugo år sedan var rätt svar på frågan varför kunskapsbristen griper omkring sig och barnen blir till ouppfostrade psykfall att de inte hade tillräckligt med moderna mobiler och poddar. Nu har det emellertid gått tillräckligt många år för att det problemet ska vara avhjälpt. Barnen har fått de magiska maskinerna och dessutom mer ADHD-mediciner. Men förändringen har sällan gett de önskade resultaten. I stället förkunnar nu de mest avancerade pedagogiska tänkarna (särskilt från USA) att rätt svar är det motsatta: barnens tid vid skärmarna måste begränsas. En av samtidens mest hyllade tänkare på området heter Jonathan Haidt och har förfört en hel värld av föräldrar, pedagoger och annat skolfolk med lösningen att mobiler inte ska få förekomma i närheten av barn, i varje fall inte i skolan. Nu kommer det att ta 10 – 20 år innan denna nya lära har frälst oss alla och därvid visat sig vara verkningslös.

Varför skulle inte vår tids sociala problem ha samma orsaker som alla andra tiders, nämligen okontrollerat ekonomiskt överflöd samt högmod eller någon annan giftig kombination av dagligen förekommande dödssynder?

Både skolbarnen och den pedagogiska personalen är för lata för att missa chansen att inbilla sig att de elektroniska maskinerna ska göra deras jobb. De tror inte på plikter, flit och hårda ansträngningar utan räknar med att någon annan ska gripa in och hantera deras problem.

Till och med ugglan hoade förtvivlat när hon kom hem och berättade för Kant om eländet. Kant suckade och satte sig vid sitt arbetsbord där han författade del två – Kritik av det praktiska Förnuftet – i sin trilogi om sedernas metafysik som man begriper bättre genom att själv betrakta hur människor beter sig än genom att försöka tolka filosofens text.