Det finns en speciell attityd hos väldigt många av de människor som valt att flytta till Sverige från Mellanöstern. Min uppfattning delas av så gott som alla fantastiska kollegor jag haft nöjet att arbeta tillsammans med under mina år som socialsekreterare inom ekonomiskt bistånd.

Mellanösternattityden består i ett högljutt antisocialt dominansbeteende som i korthet går ut på att ”Jag har alla rättigheter som finns i hela världen, absolut inga skyldigheter, och det är ditt jobb att omedelbart tillgodose alla mina behov!”.

När de inte får vad de anser sig ha rätt till, för det får de inte, förvandlas de till offer som klagar, klagar, klagar. Om de inte börjar hota. De har inget som helst eget ansvar för sin situation, absolut allt ont som drabbar dem är det hemska svenska samhällets fel.

Sabrin i detta nyhetsinslag från P4 Stockholm är ett typexempel på denna attityd. Trots att UD avrått från resor till Gaza under 10 års tid reste Sabrins syster dit i somras för att hälsa på deras mor. Här menar Sabrin att avrådan gäller alla andra men inte dem, de har ju släktingar att hälsa på!

Nu sitter systern fast i Gaza och vems fel är det? Naturligtvis är det UD:s fel! Sabrin far ut i veklagan; systern mår väldigt dåligt, hon är traumatiserad av det hon sett, av allt dödande, går hon ut på gatan luktar det blod, det luktar död. Jaha? säger jag. Hon har ju själv valt att resa dit.

Trots att Sabrin hört av sig till UD flera gånger har UD haft den oerhörda fräckheten att inte omedelbart hämta hem systern när Sabrin krävt detta. Sabrin är därför både harmsen och besviken:

– Dom lyssnar inte, dom kan inte få ut folk säger dom. Dom skyller på det här att det fanns nån reseavrådan vad gäller Gaza, att man inte ska resa dit. Men man har ju släkt och vänner! Det här började den 7 oktober, det var lite lugnare innan dess så man reste ju för att träffa familj och vänner. Vad ska man göra annars, dom som bor i Gaza kan inte ta sig ut och träffa oss!

Förutom den tröttsamma och provocerande krav- och rättighetsattityden undrar jag varför dessa två systrar alls bor i Sverige. Systern är svensk medborgare och jag antar att Sabrin också är det. Samtidigt antyder Sabrin att även hon själv rest till Gaza för att hälsa på släkt och vänner.

Utan att veta säkert utgår jag från att de kommit hit som asylsökande och fått PUT på grund av skyddsskäl. I så fall borde de inte befinna sig här överhuvud taget, än mindre ha fått svenska medborgarskap, eftersom de i normala fall utan problem kan resa tillbaka till Gaza och saknar därmed bevisligen samtliga skyddsbehov.

Jag är så innerligt trött på alla negativa konsekvenser som den ansvarslösa och släpphänta migrationspolitiken inneburit för Sverige. Jag anser att vi inte alls är betjänta av alla dessa individer som bara kräver, klagar och gnäller och aldrig tar sitt eget ansvar!