
Herre Gud vilket dårhus Sverige och världen har blivit. Jag ser på ett fullspäckat Aktuellt från den 6:e mars.
En polischef tycker att de gängkriminella använder sig av ett oansvarigt sätt att sända budskap på. Alltså när de spränger sönder portuppgångarna i hyreshus runt om i landet. Han tror att de inte förstår vilka risker de utsätter andra människor för. Eeh, jo! De förstår mycket väl, det är därför de lägger ut sina bomber!
Domarna i Högsta domstolen i Stockholm var tidigare helt obekanta med begreppet snippa. Nu har de gått på språkkurs och åtskilliga miljoner skattekronor senare har de fått till en fällande dom för våldtäkt mot barn.
Bilderna från en hjälpsändning in i Gaza talar sitt tydliga språk. Den som frivilligt ställer upp som chaufför räcker upp en hand! Men det finns en lösning, enligt mig. Byt ut Israels premiärminister och folkvalda mot FN-folk som Antonio Guterres, ledarna för UNRWA och tidigare FN-samordnaren Jan Egeland, nu generalsekreterare för Norska flyktingrådet, som sitter och bjäbbar och gläfser i Oslo. Då kommer evig fred och frid att infinna sig i Mellanöstern.
Och bristen på lågaffektivt bemötande från polisens sida har fått gängkriminella att helt ta över gatorna i huvudstaden Port-au-Prince i Haiti. Fängelser har stormats och tusentals fångar har fritagits. Gängen styr nu 80 procent av huvudstaden och börjar röra sig mot landsbygden. ”Det är brutalt och rent förfärligt!” säger den lokala FN-chefen Ulrika Richardsson. Mer än fem miljoner människor är även där i akut behov av humanitära hjälpsändningar. Hemskt. Det kunde ha varit Stockholm. Eller rättare sagt, det kommer att bli samma här om några år. Se och lär!
Vidare har forskare kommit fram till att de sommarjobb som kommunerna tillhandahåller, som ett slags Socialhjälp für Alle, kan vara skadliga för ungdomarna. Ja, det säger väl sig självt. Ett kommunalt hitte-på-jobb som man har rätt till, där kommunerna ”marknadsför välfärden”, kan aldrig ersätta ett riktigt jobb där krav ställs och man får visa vad man går för.
Hur allt kommer att sluta är oklart. Vi får leva vidare i ovisshet.


