
Idag, på Internationella kvinnodagen, blickar jag bakåt och berättar om de sex kvinnor som gått till historien som Henrik VIII:s hustrur.
”Divorced, beheaded, died – divorced, beheaded, survived” brukar man säga om Henrik VIII:s sex fruar. Men vilka var de?
Hans första hustru var Katarina av Aragonien, dotter till Spaniens berömda kungapar Filip och Isabella. De gifte sig 1509, då Katarina var 24 och Henrik 18. Äktenskapet var under de första åren lyckligt, men efter att de fått tre söner varav två var dödfödda och en bara levde i några veckor, blev det problem i äktenskapet. Dottern Maria, som föddes 1516, var den enda tronföljaren men Henrik ville fortfarande ha en son.
När han förälskade sig i Katarinas hovdam Anna Boleyn drev han igenom en brytning med påven och katolska kyrkan, utsåg sig själv till överhuvud över kyrkan i England, och fick äktenskapet upplöst. Katarina vägrade acceptera skilsmässan och förvisades från hovet. Hon dog den 7 januari 1536.
Anna Boleyn, som kom från en inflytelserik familj, hade tillbringat flera år vid det franska hovet. Det har ofta hävdats att hon där levde ett utsvävande och promiskuöst liv, men bilden av henne har ändrats över tid. Numera hävdar de flesta historiker att hon var både bildad och sofistikerad.
Anna och Henrik gifte sig den 25 januari 1533 och i september samma år föddes dottern Elisabet. I besvikelsen över att få ännu en dotter började Henrik söka sig till andra, och förälskade sig i Annas hovdam Jane Seymour. Samtidigt intrigerade många på hovet mot drottningen och anklagade henne för otrohet, och till och med för att ha en incestuös relation med sin bror. Kungen dömde henne till döden för högförräderi och hon avrättades den 19 maj 1536.
Bara ett par veckor efter Anna avrättning, den 3 maj 1536, gifte sig Henrik med Jane. Hon blev snart gravid och födde kungen sonen Edward. Men förlossningen var svår och Jane återhämtade sig aldrig. Hon insjuknade i barnsängsfeber och dog den 24 oktober 1537, bara 12 dagar efter Edwards födelse.
Henrik, som tycks ha varit genuint lycklig med Jane, sörjde djupt och länge innan han övertalades av sina närmaste medarbetare, bland annat kanslern Thomas Cromwell, att gifta sig en fjärde gång, denna gång med Anna av Kleve. De gifte sig i januari 1540, men efter bara några veckor tog Henrik ut skilsmässa.
Anna, som kände till kungens rykte och som var livrädd för att möta samma öde som Anna Boleyn, gick med på skilsmässan utan invändningar. Henrik förlänade henne flera gods och ett väl tilltaget årligt underhåll och med åren kom han att kalla henne för sin ”allra käraste syster”. Anna överlevde både Henrik och de två hustrur som följde efter henne.
Henrik var fortfarande gift med Anna av Kleve när han började intressera sig för den unga Katarina Howard. De gifte sig strax efter att skilsmässan var klar, den 28 juli 1540, och Katarina var då någonstans mellan 16 och 19 år – hennes födelsedatum är något oklart.
Innan Katarina gifte sig med Henrik hade hon haft en relation med en adelsman vid namn Francis Dereham. Som nybliven drottning inledde hon också ett förhållande med kungens stallknekt Thomas Culpepper. När hennes otrohet nådde kungens öron lät han döma både henne och de båda männen till döden. Katarina halshöggs den 13 februari 1542.
Den sista av Henrik VIII:s drottningar – hon som överlevde honom – hette Katarina Parr. Hon hade varit gift två gånger tidigare, och var en uppburen änka som väckte Henriks intresse. Själv hade hon inlett en relation med Jane Seymours bror Thomas Seymour, men när kungen visade sitt intresse för att gifta sig med henne såg hon det som sin plikt att tacka ja.
På grund av sina reformerta åsikter drog Katarina på sig fiendskap från flera håll och 1546 utfärdade Henrik en arresteringsorder på henne. Katarina lyckades åstadkomma en försoning med kungen och förblev gift med honom till hans död 1547. Därefter gifte hon om sig ytterligare en gång. Katarina Parr dog den 5 september 1548.
Foto: De klassiska porträtten av Henrik VIII:s sex fruar. Bild nr fem, som traditionellt har ansetts föreställa Katarina Howard, har omvärderats och omnämns nu som ett porträtt på en okänd kvinna.


