I år är det precis 50 år sedan Olof Palme träffade Yassir Arafat i Alger, och den illa beryktade terrororganisationen PLO tog klivet in i de politiska finrummen. Ungefär lika länge har Israel anklagats för att vara imperialistiskt. Frågar man Google så finns ungefär 10 miljoner artiklar i ämnet.

Av alla imperier i världshistorien måste det israeliska vara det mest misslyckade. På 3000 år har man inte lyckats utvidga sitt territorium en millimeter. Istället har landet krympt sedan kung Davids dagar, om man får tro den här kartan. Från att FN erkände staten Israel 1949 har ytan varit ungefär densamma. Hälften så stort som Schweiz, varken mer eller mindre. Skulle man förverkliga sina mest radikala expansionsplaner och införliva såväl Västbanken som Gaza och Golanhöjderna, skulle den sammanlagda ytan ändå vara mindre än Småland. Trots 75 år av ”imperialism” lyckas judarna bara kontrollera 0,3 procent av Mellanöstern.

Låt oss jämföra med vad muslimerna åstadkom under en lika lång tidsperiod. Från att enbart ha kontrollerat trakten runt Medina år 622, hade man 75 år senare erövrat hela Arabien, Persien, halva Bysans, Nordafrika och stod redo att kliva över sundet till Iberiska halvön (nuvarande Spanien). Begränsar vi oss till modern tid har muslimerna kraftigt ökat sitt inflytande i Afrika och i stor skala migrerat till Europa. Många har tagit sig till Europa med hjälp av falska flyktingskäl och falska identiteter, och borde rätteligen kallas ”illegala bosättare”.

Tittar vi på kartan är Israel bara en pytteliten dvärg i ett hav av muslimer. Men är man ändå inte bäst i klassen på etnisk rensning?

Google ger i alla fall 15 gånger fler träffar på ”etnisk rensning i Israel” än motsvarande sökning för arabvärlden. Även här är judarna hopplöst underlägsna. Sen 1948 har arabvärlden minskat sin judiska befolkning med långt över 90 procent om man får tro den här kartan. I några av länderna tycks den judiska minoriteten i stort sett försvunnit (eller gått under jorden), till exempel Algeriet, Egypten, Jemen, Libyen och Oman.

Vad har då hänt i Israel under samma tid? Jo, i absoluta tal har den arabiska befolkningen fördubblats sedan 1948. Faktum är att det aldrig tidigare bott så många araber i just det området. Visserligen försöker Israel hålla armlängds avstånd till den grupp araber som Arafat under middagen med Palme definierade som palestinier, men det kan ju bero på att det högst upp på deras dagordning står ”utplånandet av staten Israel”. Ingen stat tycker om att bli utplånad och Israel är inget undantag.

I övrigt har Israel under 75 år utvecklats till det mest toleranta samhället i Mellanöstern när det gäller etnicitet och religion. Förutom 2 miljoner araber finns här druser, tjerkesser, araméer, eretreaner, kopter m fl. Kristna, judar, muslimer och ateister lever sida vid sida och uppbär ungefär lika stora medborgerliga rättigheter. Trots sina brister har inget annat land i regionen kommit närmare det vi kallar demokratiska värderingar.

Men som imperialist har Israel misslyckats totalt. Där har man mycket att lära av sina muslimska grannar.

BILD: Kung Davids triumf. Målning av Hendrick van Balen (d. 1632).