BITTE ASSARMO: Socialdemokraternas stolta projekt blev ett superfiasko

Minns du Stålverk 80? Så här i vad som kallas ”den gröna omställningen”, med allt vad det innebär av obegripligt kostsamma projekt i hållbarhetens namn, är det svårt att inte tänka tillbaka och dra paralleller till detta det socialdemokratiska superfiaskot.

Stålverk 80 sjösattes 1974 var Sveriges största offentliga industrisatsning någonsin. Man skulle bygga ut statliga Norrbottens Järnverk i Luleå, och vidareförädla malmen, och projektet var tänkt att stå färdigt just 1980.

Så blev det naturligtvis inte. Jag säger naturligtvis eftersom den här typen av projekt oftare grundar sig i hybris än i verklighetsförankring.

Stålverk 80 var i grunden en socialdemokratisk vision men även de andra partierna såg investeringarna som en tillgång så i stort sett rådde det politisk konsensus i frågan. Det rådde högkonjunktur i Sverige och stålförbrukningen förväntades öka kraftigt – få höjde sina röster för att en högkonjunktur knappast är statisk utan alla gick på i ullstrumporna som om honungen skulle fortsätta flöda för evigt.

De enda som egentligen hade tvivel om projektets förträfflighet var näringslivet, som ansåg att det skulle innebära en ökning av det statliga inflytandet. Och det skulle det givetvis också ha gjort, om allt gått som Socialdemokraterna ville. Men det blev ingen egentlig debatt, sannolikt för att Socialdemokraterna hade medierna och framför allt public service i sin hand. Därför kunde Socialdemokraterna, med övriga partier tjänstvilligt flåsande i kopplen, arrogant fortsätta på den inslagna vägen mot katastrof.

Precis på samma sätt som kommunerna idag har visioner om si och så många fler invånare till det och det året tack vare ”den gröna omställningen” så trodde politikerna i Luleå kommun att Stålverk 80 skulle ge staden ett kraftigt uppsving. Man började bygga så det stod härliga till. När allt kraschade stod Luleå där med hus som stod tomma, om de alls blivit färdigbyggda. För konjunkturen vände neråt redan innan dåvarande industriministern Anna-Greta Leijon tog det första spadtaget i maj 1975. Inom kort hade den svenska stålindustrin hamnat i sin djupaste kris sedan 1920-talet och drömmen om Stålverk 80 sprack med en jättesmäll. 1976 såg den borgerliga regeringen till att skrota projektet.

Stålverk 80 innebar naturligtvis enorma kostnader för skattebetalarna. Politikers storhetsvansinne går alltid före medborgarnas väl. Återstår att se hur det kommer att gå med ”den gröna omställningen” och vad den kommer att kosta om (när?) den fallerar.

Foto: Masugnen vid SSAB, tidigare Norrbottens Järnverk, i Luleå. Wikimedia Commons

Bitte Assarmo