Jag läste Anders Leions senaste krönika med stort nöje och igenkänning, och eftersom ämnet är så intressant spinner jag vidare på ”sura gubbar”. Jag har nämligen känt ett antal sådana i mitt liv och det är bekantskaper jag inte skulle vilja vara utan.

Anders Leion definierar sura gubbar som gubbar som ger fan i vad som är politiskt korrekt för tillfället. Han säger också att de gjort, och även idag skulle kunna göra, stor nytta.

Jag instämmer till fullo. Jag tänker till exempel på min egen morfar som, enligt den definitionen, var en mycket sur och envis gubbe. Och det var han sannolikt redan som ung, det vill säga långt innan han blev gubbe på riktigt. I den värld där han växte upp fanns helt vare sig tid eller utrymme för att sticka upp ett finger i luften och känna efter åt vilket håll vinden blåste – i alla fall inte för den som hade en familj att försörja.

Att ge fan i vad människor tycker och tänker är en egenskap som i mångt och mycket gått förlorad över tid och sedan sociala medier gjorde sitt intåg har ängsligheten blivit etter värre. Alla vill ha ögonblicklig bekräftelse på att de är bra, bättre och bäst och ingen vågar gå mot strömmen.

Det vågade dock min min morfar och alla andra sura gubbar i hans generation. Därmed inte sagt att morfar var okänslig och burdus. Han var tillräckligt rättskaffens och hederlig för att ändå bli omtyckt av människor vida kring, han behövde inte fjäska för någon eller ivra för ständigt samförstånd. Och jag skulle verkligen önska att fler män var sådana idag.

Däremot är jag långtifrån säker på att det är just kvinnor som söker samförstånd i alla lägen. Jag skulle snarare säga att det är männen som från början gått i bräschen för den destruktiva samförståndsivern. Det hela nådde sin kulmen när överenskommelser mellan företrädare för fackförbund och arbetsgivare – LO och SAF (numera Svenskt Näringsliv) – 1938 resulterade i Saltsjöbadsavtalet. Där, tror jag, lades grunden till den ständiga strävan efter samförstånd och oviljan – bland både män och kvinnor – att sticka ut hakan.

Oavsett vilket av de båda könen som bär störst skuld till det ständiga sökandet efter samförstånd är jag helt enig med min kollega om vikten av fler sura gubbar – och för den delen sura tanter. För de finns, de också, och har alltid funnits. Och även de har gjort, och gör, stor nytta för samhället.

Foto: Målning av Sir George Chambers, 1769