Att Magdalena Andersson nu ägnar sig åt ett desperat och helt skamlöst försök till total historierevision i god Stalinistisk anda tror jag gått få förbi.

Hennes helt befängda påstående att S alltid fört en stram invandringspolitik faller naturligtvis på sin egen orimlighet, vilket en mängd politiker och opinionsbildare redan bemött och påvisat med mycket starka argument.

Aktuellt hade i torsdags i ett inslag en relativt bra genomgång av vad de olika partierna har sagt och gjort på området bakåt i tiden. Vilket följdes av en ganska bra debatt mellan migrationsminister Maria Malmer-Stenergard (M) och Anders Ygeman, migrationspolitisk talesman för (S).

Faktum är att både S och M har exakt lika stor skuld och lika stort ansvar för vår nuvarande katastrofala situation.

S drog igång hela cirkusen genom att 1975 besluta att Sverige skulle bli mångkulturellt. Sedan dess har allt bara eskalerat. Och M har sannerligen dragit sitt strå till den mångkulturella stacken.

Inte minst genom migrationsöverenskommelsen med MP 2011 samt de fullständigt huvudlösa reglerna för arbetskraftsinvandring, där en företagsledare bäst själv kunde avgöra vilken kompetens hans företag saknade.

Vilket innebar att Ahmed på Ahmeds Kebab och Kiosk helt plötsligt fick rätt att kompetensförstärka sitt blomstrande företag i Ronna i Södertälje med 14 outbildade släktingar och vänner från hemlandet i Mellanöstern. Med medföljande barnrika familjer, med full tillgång till våra välfärdssystem.

Samtliga politiska partier, förutom SD, har varit totalt omdömes- och ansvarslösa i migrationsfrågan. Ingen har gjort någon som helst konsekvensanalys. De har bara kört på, helt förblindade av sin egen godhet och sin rikedom på andras, alltså våra pengar.

Nu reses krav på ursäkter från respektive politiskt läger, vilket jag enbart ser som ett bevis på att dårskapen fortsätter. ”Ni har inte bett om ursäkt!”, ”Det har vi visst, men det har inte ni!”, ”Jaså! Ja jag har då i alla fall inte hört nån ursäkt!”.

Landets problem växer för varje dag som går och våra politiker käbblar om ursäkter.

Vad betyder en ursäkt för mig, som svensk, som tvingats bevittna hur mitt tidigare fina och trygga fädernesland förvandlats till ett mångkulturellt- och mångkriminellt helvete?

Vad betyder en ursäkt för en invandrad som också älskar Sverige och är assimilerad här? Absolut ingenting! Även om de ansvariga säger:

– Men ojdå, hoppsan! Jag råkade visst sabba hela ditt land. Ber så hemskt mycket om ursäkt!

Jag länkar till debatten i Aktuellt, som jag tycker var hyfsat bra. Både Ygeman och Malmer-Stenergard verkar ha fattat att landet närmar sig katastrofläge.

Att något parti nu skulle kunna vända på utvecklingen för Sverige med dagens parlamentariska metoder ser jag som högst osannolikt. Det har gått för långt.

Även om man införde totalt invandringsstopp för outbildade och inkompatibla människor med extremt lågt humankapital från Mellanöstern och Afrika i morgon så kommer den negativa utvecklingen att fortsätta. De finns ju redan här, är svenska medborgare, tar hit anhöriga genom anhöriginvandring och skapar nya generationer i utanförskapet.

Man ska komma ihåg att 2 miljoner av Sveriges 10,5 miljoner invånare idag är födda i utlandet. Många bidrar, men ännu fler bidrar inte alls, varken ekonomiskt eller kulturellt. Tvärtom.

Möjligen kan man, i bästa fall, bromsa utvecklingen. Vilket innebär att vi kommer att fortsätta ligga kvar på samma höga nivåer som idag när det gäller brottslighet, otrygghet, utanförskap och kulturella och religiösa motsättningar.

För denna situation bär samtliga politiska partier som sedan 1975 styrt Sverige genom åren det fulla ansvaret.