Att döma av flödet på sociala medier, och morgonsofforna i tv, så verkar det nästan så. Det som en gång började med att folk, som druckit för mycket nyårsbubbel, var för bakis för att orka laga middag utan valde att gå ner till pizzerian på hörnet har blivit något av ett måste. Och i motsats till gamla, älskade traditioner är nyårsdagspizzan en sedvänja som medierna älskar. Särskilt mycket älskar de kebabpizzan eftersom den är ett så härligt exempel på den fantastiska mångkulturen. Pizza från Italien i kombination med kebab från Mellanöstern – tänk så trist allt skulle ha varit utan invandringen!

Själv tycker jag att kebabpizza är något av det vidrigaste man kan stoppa i sig. Men smaken är, som bekant, delad och var och en blir salig på sin egen pizzaversion. Jag är rätt säker på att även min favoritpizza väcker kräkreflexer hos en och annan.

Någon nyårsdagspizza blir det dock inte för min del, även om jag skulle bli sugen. Jag är dödstrött på den kollektiva pizzahysterin, på alla töntiga intervjuer med pizzabagare som får berätta om hur många tusen pizzor de bakat, på alla undersökningar som visar vilken pizza som toppar försäljningen just den 1 januari och skulle hellre äta havregrynsgröt eller snabbnudlar av ren princip.

Det gäller dock bara just idag. I övrigt älskar jag pizza, vare sig den är inköpt på orten-pizzerian, bakad hemma i köket eller avnjutes på fina pizzarestaurangen på Östermalm.

På 1500-talet användes ordet pizza i italienska texter för att beskriva ett runt, platt bröd men den pizza vi känner idag (med tomatsås som den kanske vanligaste ingrediensen) lät vänta på sig. Visserligen kom tomaterna till Europa redan på 1500-talet men det är först i slutet av 1700-talet som tomatsås första gången nämns i skrift.

Den pizza vi äter idag har sitt ursprung i Neapel, där den utvecklades till sin nuvarande form under 1700- och 1800-talen. Det var också i Neapel den första pizzan namngavs, om man får tro legenden. Det skedde i slutet av 1800-talet, då Umberto I och drottning Margherita av Savojen besökte staden. När drottningen blivit trött på den franska gourmetmat som serverades tillkallades den kände pizzabagaren Don Raffaele Esposito och hans hustru Rosa Brandi för att försöka tillgodose drottningens behov.

De bakade tre sorter, varav en fick namn efter drottningen själv. Pizza Margherita toppades med tomat, olivolja, mozzarella och basilika och skulle symbolisera den italienska flaggans färger. Det sägs att drottningen blev så förtjust i pizzan att hon skrev ett tackbrev efteråt, men det har inte kunnat beläggas så det kan ha varit ett påhitt av pizzabagaren. Oavsett hur det ligger till med den saken så var den moderna pizzan född, och började sitt segertåg i Europa och resten av världen och här i Sverige har den alltså blivit nyårsdagens mesta maträtt.