Vi har hört dem otaliga gånger. Höga näringslivsföreträdare som kräver att Sverige ska öka takten i klimatomställningen. Vi riskerar att tappa ledningen, säger Svenskt Näringslivs VD Jan-Olof Jacke i en intervju i Svenska Dagbladet för några veckor sedan.

Resonemangen är ofta obegripliga. Det är dåligt för näringslivets konkurrenskraft att vänta, får vi höra. Om inte Europa tar ledningen i omställningen så kommer någon annan att göra det.

Frågan blir: Varför måste Sverige som nation, med någon dryg promille av världens befolkning, ta ledningen? Vem vinner på det? Knappast svenska folket. Istället får vi nog betala dyrt för att våra företrädare ska kunna sola sig i glansen på COP mötena. Jacke företräder många stora svenska exportindustrier. Inget hindrar väl dem ifrån att exportera ny svensk teknik utan att den lilla nationen Sverige behöver göra något? Eller är det bara skattesubsidier han fikar efter?

Jacke verkar också vara felinformerad. Han berättar att vi i princip har fossilfri elproduktion idag. Det stämmer inte. Vi hade en fossilfri produktion innan regeringarna gav sig på kärnkraften. Idag måste vi importera fossileldad el när det kniper. Eller stötta med sådan själva.

Volvo VDn Martin Lundstedt kommer några veckor tidigare i en artikel i Dagens Industri (26/11) med ett liknande budskap. ”Vi missar världens chans för Europa och Sverige” får vi veta. Elektrifieringen av tunga lastbilsflottan, som står för en stor del av de globala koldioxidutsläppen, går redan för långsamt trots att Volvo är redo att sälja elfordon.

Jaha, Volvo är alltså redo att sälja lastbilar. Och vi är dumma för att vi inte köper dem. Lite senare i artikeln får vi ett större perspektiv. Lundstedt citeras : ”Den gröna omställningen är en nödvändighet för planeten och kommande generationer, men det är också en enorm möjlighet för Europa att ta igen tappad mark.” Man tappar andan. Nog för att en Volvochef är en både rik och mäktig person i Sverige men att uttala sig om hela planetens väl och ve känns ändå lite oväntat stort. Man undrar om storbolags-VDarna repeterar floskler tillsammans med politikerna. Budskapet är kristallklart. Politikerna ska se till att Volvos lastbilar köps annars är det kört för planeten.

I en artikel som publicerades den 5 september i Svenska Dagbladet får vi en ännu klarare bild. Det är Scanias Vd Christian Levin som intervjuas. Rubriken säger allt. ”Scaniachefen vill se höga skatter på koldioxid”.

Vi får lite mer detaljer i artikeln. De höga elpriserna gör det svårt för åkerierna att räkna på lönsamheten. Det viktigaste är att politikerna griper in och driver upp kostnaden för de som släpper ut koldioxid. Han vill helt enkelt göra det dyrare att köra med fossil diesel och bensin. Höj skatterna för konkurrenternas produkter, alltså.

I den här artikeln får vi till slut veta vad det handlar om. En eldriven lastbil är i sig två till tre gånger dyrare än en dieseldriven. Det är det som gör att marknaden är trög. Detta kan inte förvåna någon. Att tredubbla priset för en snarlik produkt har mycket sällan varit gett säljframgångar. Sänk priset, blir uppmaningen! Det går inte, kanske svaret blir. Då är det enkelt. Ge upp elbilarna omedelbart! Det är en dödfödd teknik.

Men strategin är istället följande. Genom att ansluta sig till klimatskrämseln hoppas man övertyga politikerna om att de ska straffa de fossilt drivna bilarna så att de nya, extremt dyra ellastbilarna ska gå att sälja. Få privatpersoner köper lastbilar. Istället är det åkarna som ska köpa dyra lastbilar. Det kommer de att ta igen på frakterna. I slutändan är det alltså du, medborgare och skattebetalare, som ska betala notan. Och det är politikerna som ska förmås att tvinga dig. Absolut hänsynslöst men

genialt. Bäst av allt, varken politikerna eller storföretagen får skulden när konsumenterna blir förbannade. Utan åkarna får ta smällen. Storföretagen talar gärna vitt och brett om hur viktigt det är att rädda planeten. Men det offrar de inte ett öre för. Istället är det du som ska betala och på köpet höja deras vinster och göra dem till klimathjältar. Detta gäller förstås alla klimatrelaterade projekt i näringslivet.

När man ser mönstret i detta motbjudande cyniska spel så blir man förfärad. Det här sättet att bedriva företagande på är så långt man kan komma ifrån idealet om en fri marknad där den som kan skapa billigare och bättre produkter slår igenom. Att journalisterna har ett lågt moraliskt index vet vi redan alltför väl. Men att de inte förmår ställa några kritiska frågor när direktörerna ogenerat sprider självberikande propaganda är ändå häpnadsväckande.

Näringslivet har kommit att bli folkets fiende. Hur gick det till?